mista

Just nu så är jag i skolan, och i och med datorernas ständiga laggande så kommer det här inte bli något längre inlägg. Tänkte dock försöka få ner något i alla fall, med tanke på att jag varit lite dålig på att uppdatera på sista tiden.

Saker är inte de allra bästa med mig just nu. Igår så föll jag för trycket att skada mig själv igen, något som får mig att må kasst av flera anledningar. Den största av dem är att jag svek vad jag lovade pojken, även om han säger att det är okej.
Men det är ingen mening med att gå ner sig allt för mycket i det, antar jag. Att gå ner sig i det kommer bara sluta med att jag gör det igen, och jag har gjort det där tillräckligt... Men det är svårt. Det kan jag verkligen inte förneka att det är. Det är riktigt svårt.

Mina föräldrar har tack och lov haft stor förståelse för mitt försummande av skolan på sista tiden. Min far sa till och med här om dagen att det inte är världens katastrof ifall jag går ur gymnasiet med betyg som inte är helt fantastiska - något som jag definitivt behövde få höra.
Dock så har ju föräldrarna inte fått veta om gårdagens självdestruktivitet. Jag vill inte skada dem. Det räcker med att jag känner hur pojken blir mer och mer avlägsen för mig, hur det känns som att han sluter sig mer och mer från mig.
Jag hoppas att det bara är inbillning. För jag klarar inte av att förlora honom.