Morgondagens horoskop för övrigt, PANIK
During this time you may try to assert your individuality in a relationship. Sometimes this occurs when you feel that you are giving too much in a relationship and getting too little. Or the situation can be the exact opposite; that is, you have been giving too little, and your partner is resentful. Any successful relationship, especially a sexual one, is a delicate balance between the needs and desires of each person as an individual ego and their desire to achieve meaning through a relationship. The equilibrium is very delicate and easily upset now. At this time the two of you have to define what you want from each other. It is sometimes necessary to be quite explicit about what you want, because whatever is left unsaid may very well be the main source of conflict between you.
Vad fan?! Ondskefulla, ondskefulla horoskopsidor! Känns ju fan som att de letar efter ens svagheter. Nej, gud. Jag hoppas då verkligen att så inte är fallet. Jag får allt ta och försöka hitta på något annat att ägna mig åt nu, för det där... det är för personligt. Fasen. Om jag ändå bara hade vetat vad jag ska göra.
Vet att jag är mycket ego för tillfället gällande detta I-landsproblem. Jag ber om ursäkt för det. Men pojken är det viktigaste i mitt liv, utan undantag, och det är han som får mig att fortfarande kliva ur sängen vissa morgnar.
Jag säger inte att jag inte älskar till exempel A eller J, för det gör jag. Men det är en annan slags kärlek, en kärlek som jag i värsta fall faktiskt skulle kunna leva utan. Jag antar att det rent logiskt sett är möjligt i pojkens fall också - men det känns inte så. Varje stund utan honom känns som en stund närmare kanten.
Innan vi träffades så kände jag inte. Jag hade blockerat ut det mesta av mina känslor helt enkelt - gick där i min egen värld, avtrubbad, brydde mig inte särskilt mycket om någonting alls. Men sedan kom han. Och han nådde in till mig, uppmuntrade mig till och med till att börja känna.
När han var otrogen mot mig (en lång historia kort: han rökte på med en killkompis, det slutade med att de sög av varandra. Ursäkta att jag använder så grova ord, men det är det enklaste sättet att göra) så gjorde det så förjävla ont att jag för ett tag funderade på att arbeta mig tillbaka till samma stadie av okänslighet. Men sedan, eftersom han verkligen tiggde och bad mig om det och jag ändå någonstans kände att jag fortfarande ville kunna vara med honom, så försökte jag fortsätta på samma sätt. Genom att känna.
Men varför måste det vara så jävla jobbigt?
Jag vet inte vad jag ska göra. Idéer mottages tacksamt. Om någon skulle ha någon. Vet att det är lite svårt med sådana här saker. Ha det fint allihopa, oavsett!
Jag har ännu inte bestämt mig. Fick tips från min kompis Sofia om sidan. Så är helt ny!
Jo, jag rider två gg i veckan och varanan vecka i en hoppspecialgrupp. Jag är också skötare på en connemara vid namn Grytåsa Kask. Du då?
Svårt val. Men du kan ju alltid komma tillbaka til hästarna till skillnad från vänner och skolan. Skolan går ju ej att helt sluta, och vänner, ja utan vänner kan man inte leva vidare med den vänskap och tillit man får.
Hehe där gissade du fel! Jag går bara i 7:an. Och du? Gymnasiet?
Åååå, det låter helt underbart det du skrev. Jag har nog nästa kännt den känslan. Det var faktist den är terminen. Jag red en häst som heter Nova. Hon hade hjorthals också och drog i tyglar och ville inte alla arbeta. Men hon fick ett nytt bett, från vanligt tränsbett till pessoabett. Då blev hon mycke lättare att konmunicera (troligt vis felstavat) med. under en lektion när jag red henne gick hon i form och väntade på vad jag skulle göra här näst. Det var jätte kul och lärorikt.
Men jag har också lyckats få en ponny som var jätte feg för allt, speciellt hinder. Han kunde vägra på små 30 kryss. Under denna termin så har han gett sin tillit till mig och vågar hoppa utan att man behövt skänkla en extra gång innan hindret. Nu är han mycket modigare än förr.
Vart red du?
Har du varit med om när
