mista

Idag är jag på gott humör. Bättre än så kan det inte beskrivas.

Gårdagen gick upp och ner, S ringde och ville att jag skulle ordna grönt hos honom (känns som alla som har kontakt med mig nuförtiden har det för mina kontakters skull...), smsade lite med pojken, grälade med min kära moder (om medicin) samt med A (om vad hon kallar mitt beteende). Jag gick och la mig och var definitivt inte på gott humör, om man kan säga så.
I morse så var jag väl inte heller världens muntraste. Dock så fick jag ett sug av att dra på mig en av min vackraste klänningar, ett infall som jag biföll, och det gjorde mig definitivt betydligt gladare!
Är väl lite smått löjligt egentligen, hur så små saker kan betyda så mycket, men när jag kritvit (någon solbränna har definitivt inte hunnit infinna sig ännu) studsar runt på gatorna iklädd en klänning jag älskar och med A's vänliga röst i örat (hon förlät mig rätt snabbt, något jag älskar med henne) så kan jag inte annat än att tycka om livet.
Visst, jag har fått öka min dos Fluoxetin till det dubbla, men sådant är en petitess. Vem bryr sig egentligen?

Har dessutom lyckats få sommarjobb och är extremt, extremt glad över det. När jag fick beskedet så ställde jag mig upp mitt på bussen och tjöt rakt ut - så jäkla glad blev jag! Det känns ändå som att jag kommer att få ihop saker och ting nu, på ett eller annat sätt.

Dock är det lite skola som pockar på min uppmärksamhet. Jag måste förbereda mig inför ett seminarium om kyrkan och kloster under medeltiden - definitivt inte ett ämne som är mitt mest favoriserade, men det ska nog gå. Nu är det trots allt inte för lång tid kvar - det är mindre än åtta veckor kvar tills jag går ut första ring!
Känns definitivt mer än okej.

Ja, ikväll ska jag in till stan och träffa vännerna och fortsätta att dansa runt som en vettvilling. Jag hoppas att ni alla har det väl!