mista

Jag är inte särskilt bekymrad över att följa modet eller liknande, men jag tänkte ändå ge er min åsikt om kläder.

Att vi måste ha kläder på oss, när vi bor i ett så nordligt klimat som detta, det är ganska självklart. Alternativet är väl att flytta ner till Afrika eller liknande, men om detta inte är en möjlighet - då är det bara att stå ut med kläderna.
Själv är jag något av en hedonist och brukar därför skutta runt i så lite kläder som möjligt när jag är hemma hos mig själv eller hos pojken. Jag (och lite skrämmande nog de flesta av mina tjejkompisar) har dessutom ovanan att så fort som jag börjar bli en smula onykter låta klädesplagg här och var falla av - ännu en anledning till varför jag för det mesta inte festar annat än tillsammans med människor som jag tycker riktigt mycket om. De människor som är dina närmaste vänner brukar ha lättare att förstå varför du skuttar runt halvnaken än vad de människor som inte känner dig har. Tack och lov så har pojken inga problem med detta, han brukar bara kyssa mina bröst och ibland, om sammanhanget kräver det, säga åt mig med ett leende att det kanske är bäst om jag tar på mig något. Hehe, man får vara glad för det.

Ibland så krävs det ju kläder dock. För det mesta, till och med. Jag är då mest förtjust i att använda svarta kläder, inte av någon märklig anledning som att det skulle vara 'deprimerande' eller liknande, utan helt enkelt för att jag råkar tycka om svart. Det är en vilsam färg som går bra mot min hy och mina ögon. Dessutom så är det en färg för oss som är lata - svart skär sig inte mot någonting, och därför så behöver man inte tänka så jäkla mycket när man ska köpa nya kläder eller liknande.

Plaggvis så kan man egentligen säga att jag har två olika "rolluppsättningar" som jag växlar mellan. Alla mina kläder passar in i antingen den ena eller i bägge av dessa "roller".
Den första av rollerna och förmodligen den som jag går runt mest i, det är vad T brukar kalla mitt metaljag. Det är inte en särskilt komplicerad roll, utan den består nästan enbart av mörka jeans, kängor/converse samt ett x antal bandtröjor och svarta linnen (jag och pojken räknade hur många helt svarta linnen från H&M som jag egentligen äger... vid det tillfället så var det 17 >_<). Jag klär mig i denna sorts kläder större delen av min skoltid, på konserter och när jag ska ut och festa.

Den andra av rollerna är egentligen den totala motsatsen till den första, och jag är mycket förtjust i den med. I denna roll så brukar jag få höra att jag ser ut som en "söt liten skolflicka" något som pojken är MYCKET förtjust i. Den består till största del av kjolar, mycket högklackade skor/alt kängor och till det någon slags top som gör det lätt för vem som än önskar att spana in och objektifiera de övre, främre delen av mig, så att säga.
Den andra rollen brukar chockera folk första gången som de ser den på mig, eftersom de anser att den inte reflekterar hur min personlighet är. Att det är konstigt att någon som ändå brukar uttrycka sig så brutalt och allmänt rått som jag kan gå runt och se ut som en liten ängel. Jag vet det, och det är ärligt talat en del i tjusningen med att klä sig på det viset. Jag får chansen att leva ut även mina mjukare sidor, och det tycker jag om.

För dagen så har jag någon slags kombination av de båda rollerna, eftersom jag är hemma och därför klädde på mig de klädesplagg som låg närmast sängen i morse. I morgon ska jag dock bära något lite mer avancerat, för då ska jag träffa pojken och jag hade faktiskt tänkt mig att ge honom en trevlig överraskning. De senaste veckorna när han har sett mig har jag nämligen sett väldigt medioker ut, och därför så tror jag att han verkligen kommer att uppskatta att jag anstränger mig så som jag gjorde precis när vi träffats.
Morgondagens kläder blir: Knälång svart kjol med hög midja och knäppning, svarta strumpbyxor, svarta kängor, ett svart linne (haha...), ännu mer smycken än vad jag brukar ha (har redan konstant på mig 7 armband, 4 ringar samt ett halsband, samtliga i silver) samt om jag hittar den en svart skjorta (annars så får det bli en vanlig svart huvjacka bara, förmodligen med bandtryck typ DTH eller liknande). Jag vet av erfarenhet att det är en outfit som kommer att få mig att se liten och vän ut, något som han verkligen älskar. Visst, pojken älskar mig oavsett hur jag ser ut, men han har något för att föremål ska vara estetiskt tilltalande. Och visst vill jag att han ska finna mig estetiskt och inte enbart känslomässigt tilltalande.

Vad tycker ni om kläder? Viktigt eller ej? Kommentera gärna!