mista

UNDERBAR låt av Epica!

Japp, den ljuder i mina öron just nu. Älska. Ger mig lite energi faktiskt, jag behöver det.
Surfade precis runt lite på bloggar och kom in på en med bild på en häst som jag säkert satt och dräglade över i fem minuters tid - inte för att den var exceptionellt vacker eller något sådant, men för att den fick mig att sakna hästarna så mycket. Jag slutade rida för mindre än ett år sedan, av flera olika anledningar som alla tycks så jäkla trista och meningslösa just nu. Innan jag slutade, så hade jag hållit på i över 10 års tid.
Nu när jag tänker på det så känns det dumt att jag slutade, men samtidigt så... Tja, jag vet att jag inte skulle klara av att komma upp på hästryggen igen. Modet har svikit mig helt enkelt, även om det tar emot att erkänna det. Det känns lite konstigt, men sedan jag började i den nya skolan och framför allt sedan jag träffade pojken min, så har mitt liv växt till att bli något av en snedvriden stereotyp. Jag har gått från att vara den duktiga hästtjejen med jättebra betyg och nada socialt liv till att bli vad omvärlden förmodligen skulle titulera som 'vild'. Och jag kan inte förneka att visst, om man bara ser på mina gärningar så har jag förmodligen ett rätt så vilt (och diskuterbart) levernde, men försök tänka så här: Jag är lycklig med det! Oavsett ifall det rent fysiskt sett är nyttigt för mig att festa, ha utflippad dygnsrytm eller röka på så är jag LYCKLIGT rent mental, och det är det som är viktigast för mig. Visst, då och då så kanske jag inte mår så bra, men i gengäld så mår jag fasen så mycket bättre än vad jag gjorde när jag var yngre!

Tror att jag ska leta rätt på ett sådant där 'lite om mig'-formulär snart nu, så att ni kan få läsa lite om mig :-)

Vi ses! <3