Punktform över varför jag inte avgudar televisionen som normala tonåringar
Okej, jag är lite allmänt efter då mitt skolarbete krävt panikinsatser de senaste 48 timmarna för att inte helt falla ihop efter min på den senaste tiden mer än lovliga slöhet. Men här är då lite bättre förklarat kanske, varför jag inte tycker om televisionens under.
Vi strukturerar upp det fint i punktform, eller vad säger ni?
Vi strukturerar upp det fint i punktform, eller vad säger ni?
- TV fördummar. Genom att ständigt få färdiga scenarion/tankar serverade så utvecklar du inte din hjärna i konsten att tänka själv, vilket i förlängningen kan räknas som att du förlorar kunskap som du annars skulle kunnat tillägna dig själv. Att sedan vissa korkade människor skulle förbli korkade oavsett om de hade tillgång till TV eller ej, det hör faktiskt inte hit.
- Innehållet i dagens TV (vilket är det enda som jag kan uttala mig om med tanke på att mitt liv enbart tagit rum under de senaste 17 åren) är milt sagt slätstruket. Programmen kan vanligtvis delas in i någon av kategorierna a) relationer (sex), b) pengar, c) mat eller d) våld. Om så inte är fallet så är det vanligtvis ett kulturprogram och där serveras du färdiga 'intellektuella' lösningar, vilket för oss tillbaka till 1.
- All tid som du ägnar åt att titta på tv skulle du kunna ägna åt något annat. Träffa vänner, göra läxor, lyssna på musik eller något annat som ger dig större intellektuellt utbyte än just TV-tittande.
Så, kort sagt kan man säga att det som jag har störst invändningar mot när det gäller TV-kulturen så är det att det sinkar den intellektuella utvecklingen hos alla och envar som luras in för att glo på den där lådan. Och vad händer då när större delen av svenska folket tillbringar X antal timmar framför TVn varje dag? Jo, min närmiljö översvämmas helt av idioter som helt berövats sin fantasi av ett kommersiellt monster som 90% av tiden försöker sälja dem hälsoyogurt eller diskmedel. Sorgligt.
Kommentarer
Trackback
