mista

Jag brukar få höra att jag tänker för mycket. Att jag i min strävan efter att förstå andra så bra som möjligt tolkar in för mycket i deras ord och därför missförstår. Det kanske stämmer, det vet jag faktiskt inte. Tycker det är svårt att se sådana saker om sig själv.

En sak som jag faktiskt inte ägnar mig åt nuförtiden, det är att hata människor. Det tar allt för mycket energi och jag har insett att det faktiskt är mycket få människor som förtjänar att hatas så mycket.
Vissa saker förtjänar hat, däremot. Vissa saker och vissa gärningar. Men jag undrar ändå, är det verkligen värt att lägga så mycket energi på att hata dem? Är det kanske inte bara bättre att vända dem ryggen (i den meningen att man går iväg från problemen, bekämpar dem) snarar än att verkligen lägga ner negativa känslor i dem, om ni förstår vad jag menar?
Fasen, har upptäckt att när jag bloggar så uttrycker jag mig verkligen inte på ett lättförståeligt sätt. Jag är ledsen för det, ska verkligen försöka bättre mig. Men bloggandet är en portal för mig att få ut lite av mina känslor genom - genom att vara anonym på detta vis, så kan jag ge er allt utan att behöva tänka allt för mycket på det. Jag kan vara den jag är, en smått labil tonåring med chevalereska ideal och en (enligt min samhällskunskapslärare) "alternativ syn på moral". Det är faktiskt en befrielse.
Varför skriver jag publikt istället för enbart för mig själv?
Jag skriver faktiskt bara för mig själv också. Men det här är något... annorlunda, som jag tror att ni bloggare förstår.
Nåja.

Ett tips till er som jag faktiskt tycker är riktigt bra, jag använder denna sida ofta och den har gett mig betydligt fler besökare på min blogg. Varför inte klicka in? :-)



Kramar från Artemis