mista

Jag har precis kommit hem från stadens vimmel nu, där jag tillbringat några timmar tillsammans med A och J. Måste tycka om dem - även när jag är mitt griniga, allmänt osociala jag så släpar de med mig ut på aktiviteter som till slut till och med får mig att le.
De vet förstås inte vad som hände igår. Det vet bara pojken. Även om jag ville så skulle jag inte veta hur jag skulle tala om det för dem, och jag vill faktiskt inte - jag vill inte lägga det på dem. Vi alla har tillräckligt med problem utan något sådant, för att vara ärlig. Och det var en engångsgrej - believe it or not. Åtminstone ska jag jobba för att det bara ska vara en engångsgrej.

Jag känner mig lite smått patetisk, men i min längtan efter att få reda på hur det egentligen står till för mig och pojken så har jag återgått till en av mina äldre vanor - jag har börjat konsultera våra personliga horoskop. Egentligen är jag inte mycket för de där grejerna, men ibland så fastnar jag framför dem ändå. Jag är tvilling och pojken är vattuman - turligt (?) nog så passar dessa tecken mycket bra ihop. Inte för att det gör det hela särskilt mycket bättre. Gud.
Har infört begränsningar på mig själv nu också, med hur mycket jag får ha kontakt med pojken tills han tydligt visar att det är vad han önskar. Även om jag vill ha honom i närheten så... Tja, det måste vara så här. Och jag vet att det är patetiskt, tro inte annat. Men glöm inte - vi är tonåringar och vi är redan bägge vad som brukar benämnas som "udda". Så vad kan man egentligen göra?

I morgon så ska jag hem till J och göra ett arbete tillsammans med honom och A. Hoppas att det går bra. Det får tiden att gå i alla fall. Jag önskar att ångesten kunde försvinna - jag faller så lätt dessa dagar. Fan.

Hoppas att ni alla har det fint.