mista

Jag lever för att jag älskar. Så enkelt är det.
Utan den kärlek som jag känner för människor i min närhet så skulle jag inte finnas här längre.
Det har varit nära några gånger ja. Jäkligt nära. Men jag är fortfarande här, jag finns, och jag älskar.

Att älska gör ont. Det gör så jävligt ont att för det mesta så vill jag inte ens vara med. Men ändå, jag kan inte förhindra det hela. Jag är en person som älskar helt enkelt.

I morgon så ska jag och M köpa sprit samt blandning inför helgen. En av mina klasskamrater erbjöd mig en 0.9a för en hundring, jag accepterade det och frågade sedan M om hon ville vara med på ett hörn. Det ville hon självklart, M är alltid på sådana saker. Jag vet att jag borde ha dåligt samvete för att jag leder in henne på dåliga spår - men seriöst, jag orkar inte vara moralkärring. Det är var och ens eget beslut hur de vill hamna i helvetet.
Min väg går genom sex, droger och sprit.
Det är i alla fall klassiskt.

Det blir förmodligen fest i helgen, annars så funderar jag på att sticka hem till S igen. Jag var där i helgen och vi hade det mycket trevligt, lämnade dock inte huset på ett dygns tid!
Visst, han gjorde mig illa. Men det kan jag leva med.
Fysisk smärta är förgänglig.

Det här inlägget är lite halvt negativt i tonen, jag märker det och jag ber om ursäkt. Men vad ska man göra, när saker är som de är?

Hoppas ni alla har det bra.
Kram