mista

Jag har varit långsam på att uppdatera, jag vet!
Hemskt ledsen för det som vanligt, men livet har knackat på och krävt uppmärksamhet.

Idag så är det dock lugnt. Inga lektioner, så jag har bara jobbat mig igenom lite skolarbete och allmänt tagit det lugnt. Skönt att inte behöva göra så jättemycket faktiskt - har känt mig lite stressad på sistone. Rent socialt sett så älskar jag det, men jag ignorerar mitt skolarbete mer än vad som förmodligen är nyttigt för mig.
I tisdags så gick jag överhuvudtaget inte till skolan. Jag konstaterade att jag förmodligen skulle få totalt psykbryt om jag var tvungen att åka dit, och alltså så åkte jag till pojken istället. Han hade också problem med verkligheten denna dag, och vi behövde prata.
Fasen, det är märkligt egentligen. Hur vissa dagar kan verka förändra ens liv så totalt.
Tisdagen var en sådan dag. Jag är osäker nu, osäker på hur saker och ting kommer att gå, men samtidigt så är jag glad för att vi gick igenom allt det där. Visst, nu är inte ränderna lika tydligt, vi kan inte följa dem utan att tänka, men samtidigt så har en ny dimension givits till vårt förhållande, och med det min värld. Jag är tacksam för det.

Nu har tiden kommit att ta tag i mitt liv igen. Ljuset återvänder, och med det så ska jag även räta min rygg igen. Min älskling ska inte behöva känna rädsla med att inte veta ifall jag ska finnas med honom eller ej. Nej. Nu ska saker och ting jobbas igenom, även om det kommer vara jobbigt som fan.

Jag har tre mål i olika grader av jobbighet.
Jag ska:

1. börja springa tre kilometer minst två gånger i veckan för att försöka hjälpa upp min kondition lite. Känner hur min kropp håller på att börja svika mig numera - att inte orka göra det man vill är faktiskt väldigt irriterande, speciellt som kroppen i övrigt inte är särskilt kass :-p Det här kommer att bli jobbigt för jag är verkligen lat, men det är en ren fysisk kamp. Det här kommer jag att kunna klara ganska lätt om jag bara jobbar på.
2. ersätta allt mitt godisätande med sockerfritt tuggummi. Jo, det här låter jävligt dumt, jag vet det, men med tanke på hur mycket godis jag äter så är det inte en dum idé. Det här kommer att bli svårare än 1) rent fysiskt eftersom så gott som alla kring mig lever på godis och cola, inte minst pojken då. Har dock beslutat att jag är tillåten att dricka läsk fortfarande, trots att det är lika onyttigt, eftersom pojken annars kommer att börja oroa sig för att jag bantar eller något sådant, och i och med att han är en sådan sötnos så fortsätter han att påstå att han älskar min kropp som den är. Det här kommer jag också att klara, även om det kanske gör mig grinig i några dagars tid.
3. helt upphöra med mina självdestruktiva beteenden. Det här är det som kommer bli svårast, men så har jag också lovat min pojke att göra det. Detta var en av de saker som vi talade om i tisdags, och då lovade jag min älskling rent ur hjärtat att om det är vad som krävs, så ska jag sluta med alla de beteenden som främst syftar till att skada mig själv. Det här kommer att bli verkligen jävla skitjobbigt - jag är faktiskt lite rädd för det. Men jag kommer att anstränga mig allt jag kan, för det här är en viktig del i min strävan att förändras, att bli den som jag vill bli istället för att vara den som jag är bara för att jag är för lat för annat. Så fort som det känns jobbigt så tänker jag bara på pojken. Han är värd allt.

Ja, det där var mina mål. Tänkte att jag skulle formulera dem medan jag fortfarande hade de klart i huvudet, så att jag sedan kan följa dem på ett lätt sätt. Visst, jag är medveten om att det inte är särskilt mycket, men det är en början.

Ha det fint så länge!