Tro
Vad är tro? Alltså, tro av det slaget att man tror på att vissa saker är ovan vår förmåga som människor att påverka, men ändå kontrolleras av något/någon?
Är det religion? Är det kärlek? Går tro som begrepp över huvud taget att definiera?
Jag kan inte svara på detta, lika lite som någon kan. Men jag har förstås mina teorier, som jag delar med mig av.
Jag tror att tro är något som vi alla äger, oavsett om vi tror på en gud eller ej. Alltså har tro i mitt huvud inte att göra med religion - det kanske dock beror på att jag personligen är relativt strikt agnostiker. Jag respekterar att det finns folk som vill organisera sin tro genom religionen, men jag är inte en av dem.
Att det skulle vara kärlek, det har jag lättare att tro på. Men då tror jag också (blev många tro här, hehe) å andra sidan på att livet själv är kärlek. Ja, det låter corny som fan, men det är sant. För visst, livet i sig är en organism, men vad är det som får oss att vilja leva vidare? Vad är det som får oss att fortsätta kampen för överlevnad?
Kärlek. Så mycket skulle kunna lösas med hjälp av lite mer kärlek. Men tyvärr är kärlek en gåva vi inte skänker utan restriktioner - allt för tidigt så blir ju vi alla medvetna om att det är en känsla med mörker.
Frågan är om vi inte borde försöka våga ändå. För ju mer kärlek runt omkring oss, dessto mindre blir fallet när en kärlek spricker.
Kanske kan jag bara skriva sånt här eftersom jag är en lyckligt lottad person. Visst, mitt liv är långt från perfekt, jag kämpar med mina demoner var dag, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag är glad att jag lever, för jag har turen att ha en familj som älskar mig, vänner som älskar mig och en pojke som älskar mig. Och jag har möjligheten att älska alla dessa människor tillbaka. Det, om något, får mig att tro.
Ja ja.
Puss och hej för stunden!
Är det religion? Är det kärlek? Går tro som begrepp över huvud taget att definiera?
Jag kan inte svara på detta, lika lite som någon kan. Men jag har förstås mina teorier, som jag delar med mig av.
Jag tror att tro är något som vi alla äger, oavsett om vi tror på en gud eller ej. Alltså har tro i mitt huvud inte att göra med religion - det kanske dock beror på att jag personligen är relativt strikt agnostiker. Jag respekterar att det finns folk som vill organisera sin tro genom religionen, men jag är inte en av dem.
Att det skulle vara kärlek, det har jag lättare att tro på. Men då tror jag också (blev många tro här, hehe) å andra sidan på att livet själv är kärlek. Ja, det låter corny som fan, men det är sant. För visst, livet i sig är en organism, men vad är det som får oss att vilja leva vidare? Vad är det som får oss att fortsätta kampen för överlevnad?
Kärlek. Så mycket skulle kunna lösas med hjälp av lite mer kärlek. Men tyvärr är kärlek en gåva vi inte skänker utan restriktioner - allt för tidigt så blir ju vi alla medvetna om att det är en känsla med mörker.
Frågan är om vi inte borde försöka våga ändå. För ju mer kärlek runt omkring oss, dessto mindre blir fallet när en kärlek spricker.
Kanske kan jag bara skriva sånt här eftersom jag är en lyckligt lottad person. Visst, mitt liv är långt från perfekt, jag kämpar med mina demoner var dag, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag är glad att jag lever, för jag har turen att ha en familj som älskar mig, vänner som älskar mig och en pojke som älskar mig. Och jag har möjligheten att älska alla dessa människor tillbaka. Det, om något, får mig att tro.
Ja ja.
Puss och hej för stunden!
>
En vacker låt
En vacker låt
Kommentarer
Trackback