Så trött
Så trött just nu.
Jag vet inte vad jag ska göra, och det tar verkligen musten ur mig.
Dagen har ägnats åt att skriva ihop ett skolarbete med A och J. Eller ja, eftermiddagen i alla fall. Förmiddagen spenderade jag mestadels i min säng, kände mig inte motiverad nog att göra mer. Eller tja, jag satt ju och stirrade på min mobiltelefon, men det räknar jag inte riktigt som att göra något.
Till slut så misslyckades jag åter...
Det var inget som jag ville skulle hända. Långt ifrån. Men helt plötsligt fann jag mig sittande där med föremålet i min hand och blod över hela jävla händerna, FAN. Speciellt som jag cirka två minuter senare får ett sms från pojken där han undrar om jag vill ses i morgon. När jag lovat honom att inte göra det mer.
Jag tror inte att han litar på mig. Det gör ont att veta, men jag tror inte att han litar på mitt ord. När jag berättade om det som hände på tisdagen så sa han nästan ingenting, bara att det var okej och att det var för min skull som han ville att jag skulle lova sådana saker. Men fortfarande...
Jag avskyr det. Riktigt, riktigt avskyr det. Kanske blir det bättre i morgon när jag åter får vara nära honom, men just nu så avskyr jag det. Jag är så rädd. Inte bara för att förlora honom för att han säkert har tröttnat på mig - utan för att han själv nämnt att han (åter) glidit in i en dålig period, och det är... jobbigt.
Alla ni som har någon närstående som har det svårt vet att det är lika förjävligt som när man själv har det svårt. När världen känns jobbig för mig samtidigt - då blir det överväldigande.
Ändå skulle jag, om jag kunde, ta på mig all din smärta ifall det betydde att du slapp ha den.
Berättade för A och J idag om mina missöden, det borde jag nog inte ha gjort... Det är svårt att förstå, det vet jag. Ibland så är det lättare att bara låtsas att det inte finns. A blev upprörd, och jag fick bara mer ångest. Fan. Att det ska vara så svårt. Ibland så känner jag att jag behöver prata om det - men den enda som klarar av att prata om det är pojken, och det är inte rätt att han ska behöva bära mina bördor också. Dessutom... Varför måste folk döma så fort? Jag vet att det är ett felaktigt beteende att trängta så efter att skada sig själv, men måste omvärlden döma det så mycket?
För er som undrar - om jag skadar mig (höll på att skriva när, men det verkar lite för dystert, vi håller oss till om istället), så är det inte för att jag vill det själv. Jag vill inte behöva hålla på på det där viset - men jag har ett tvång inom mig, ett tvång som får mig att känna mig spänd och ångestladdad ända tills jag får utlopp för det tvånget.
Under de två senaste åren har tvånget inte varit allt för starkt. Men av någon anledning så har det återkommit nu, främst de två senaste månaderna, och det är riktigt jävla jobbigt, om ni ursäktar språket.
Det är inte världens mest positiva inlägg idag, jag ber om ursäkt för det. Men det är inte riktigt min bästa dag idag. All min kraft går åt att inte fortsätta skära - att dessutom vara positiv, det är lite för mycket att begära just nu... Förlåt.
Jag vet inte vad jag ska göra, och det tar verkligen musten ur mig.
Dagen har ägnats åt att skriva ihop ett skolarbete med A och J. Eller ja, eftermiddagen i alla fall. Förmiddagen spenderade jag mestadels i min säng, kände mig inte motiverad nog att göra mer. Eller tja, jag satt ju och stirrade på min mobiltelefon, men det räknar jag inte riktigt som att göra något.
Till slut så misslyckades jag åter...
Det var inget som jag ville skulle hända. Långt ifrån. Men helt plötsligt fann jag mig sittande där med föremålet i min hand och blod över hela jävla händerna, FAN. Speciellt som jag cirka två minuter senare får ett sms från pojken där han undrar om jag vill ses i morgon. När jag lovat honom att inte göra det mer.
Jag tror inte att han litar på mig. Det gör ont att veta, men jag tror inte att han litar på mitt ord. När jag berättade om det som hände på tisdagen så sa han nästan ingenting, bara att det var okej och att det var för min skull som han ville att jag skulle lova sådana saker. Men fortfarande...
Jag avskyr det. Riktigt, riktigt avskyr det. Kanske blir det bättre i morgon när jag åter får vara nära honom, men just nu så avskyr jag det. Jag är så rädd. Inte bara för att förlora honom för att han säkert har tröttnat på mig - utan för att han själv nämnt att han (åter) glidit in i en dålig period, och det är... jobbigt.
Alla ni som har någon närstående som har det svårt vet att det är lika förjävligt som när man själv har det svårt. När världen känns jobbig för mig samtidigt - då blir det överväldigande.
Ändå skulle jag, om jag kunde, ta på mig all din smärta ifall det betydde att du slapp ha den.
Berättade för A och J idag om mina missöden, det borde jag nog inte ha gjort... Det är svårt att förstå, det vet jag. Ibland så är det lättare att bara låtsas att det inte finns. A blev upprörd, och jag fick bara mer ångest. Fan. Att det ska vara så svårt. Ibland så känner jag att jag behöver prata om det - men den enda som klarar av att prata om det är pojken, och det är inte rätt att han ska behöva bära mina bördor också. Dessutom... Varför måste folk döma så fort? Jag vet att det är ett felaktigt beteende att trängta så efter att skada sig själv, men måste omvärlden döma det så mycket?
För er som undrar - om jag skadar mig (höll på att skriva när, men det verkar lite för dystert, vi håller oss till om istället), så är det inte för att jag vill det själv. Jag vill inte behöva hålla på på det där viset - men jag har ett tvång inom mig, ett tvång som får mig att känna mig spänd och ångestladdad ända tills jag får utlopp för det tvånget.
Under de två senaste åren har tvånget inte varit allt för starkt. Men av någon anledning så har det återkommit nu, främst de två senaste månaderna, och det är riktigt jävla jobbigt, om ni ursäktar språket.
Det är inte världens mest positiva inlägg idag, jag ber om ursäkt för det. Men det är inte riktigt min bästa dag idag. All min kraft går åt att inte fortsätta skära - att dessutom vara positiv, det är lite för mycket att begära just nu... Förlåt.
Mitt horoskop för morgondagen:
Distorted views
Weak, transient effect: This morning fancies and illusions may become more important than reality. With some people this takes the form of simple daydreams, which are not likely to be a problem. After all, daydreaming is quite harmless. This is not a good time to make decisions or to embark upon a course of action that requires clear thinking. Subconscious influences are often very strong during this time, and they can distort your views in just about any area. Old points of view, habits picked up in childhood, prejudices - all can mislead you under this influence. People with an alcohol or drug problem may have difficulty with this influence. It gives everyone a strong desire to leave the real world, which strengthens some people's dependence on drinking or drug taking.
Pojkens horoskop för morgondagen:
Fair weather
There are wounds that do not heal with time. Instead they start hurting again given certain "weather conditions". If this occurs, subconsciously we will withdraw into ourselves in interpersonal situations, or be oversensitive and react in a hurt manner without apparent reason - or we ourselves become particularly hurtful, without actually wanting to. However, if the weather is fair, as it is now, you have the opportunity to bring these painful things to light - preferably during a personal conversation with someone who is close to you. Looking into painful experiences in this way can make you freer in your behavior, your close relationships and your relation with your body. It can also prevent you from hurting others.
Distorted views
Weak, transient effect: This morning fancies and illusions may become more important than reality. With some people this takes the form of simple daydreams, which are not likely to be a problem. After all, daydreaming is quite harmless. This is not a good time to make decisions or to embark upon a course of action that requires clear thinking. Subconscious influences are often very strong during this time, and they can distort your views in just about any area. Old points of view, habits picked up in childhood, prejudices - all can mislead you under this influence. People with an alcohol or drug problem may have difficulty with this influence. It gives everyone a strong desire to leave the real world, which strengthens some people's dependence on drinking or drug taking.
Pojkens horoskop för morgondagen:
Fair weather
There are wounds that do not heal with time. Instead they start hurting again given certain "weather conditions". If this occurs, subconsciously we will withdraw into ourselves in interpersonal situations, or be oversensitive and react in a hurt manner without apparent reason - or we ourselves become particularly hurtful, without actually wanting to. However, if the weather is fair, as it is now, you have the opportunity to bring these painful things to light - preferably during a personal conversation with someone who is close to you. Looking into painful experiences in this way can make you freer in your behavior, your close relationships and your relation with your body. It can also prevent you from hurting others.
Kommentarer
Postat av: M
Tack för din kommentar :)
Jo det är väl så i livet, att det går upp och ner, jag hoppas jag får ser lite mer ljus snart i alla fall :)
Postat av: Ambika
"Gårdagen kan vi inte få tillbaka, men morgondagen är vår att vinna eller förlora." Hoppas att du får en bra dag. Kram :)
Trackback
