En helt vanlig onsdag
Idag har varit en dag som jag med mina mått räknar som helt vanlig. Var i skolan, genomförde projektet som skulle göras (mycket bra, till och med!) och åkte sedan in till stan med J och A för att träffa en av mina få vänner från yngre ålder, M. Det var trevligt, vi åkte runt lite, införskaffade cigaretter för helgen (då jag ska träffa pojken i morgon efter skolan och är ledig på fredag, så inte orkar åka in då) och satt sedan på Burger King för att fördriva tiden. Det var väl ungefär allt, eller jo, vi var inne i en sexaffär också, då M avslöjade att hon aldrig satt sin fot inne i en sådan förr. Givetvis var Artemis då tvungen att leda in henne på nya vägar :-p Det slutade med att hon och jag stod och kuttrade över några korsetter (extremt fina, verkligen! Har tyvärr varken pengar nog för att köpa dem eller en kropp som skulle passa i dem) samt prövade högklackade skor (som både hon och jag har en förkärlek för, då vi båda råkar vara av den något mer småväxta typen) medan J och A satt och gosade med varandra.
Det var riktigt trevligt, faktiskt. Förhoppningsvis så blir det lika bra i helgen - då ska jag, A, J, M, L1 och T vara i min boning för att allmänt göra skäl för det faktum att vuxna tycker att vi är oansvariga. I helgen blir det dock ingen cb. Visserligen är det en trevlig effekt, men jag tror inte att jag klarar av det just nu - och för att vara helt ärlig, jag vill inte leda in de andra på det spåret också. Jag vet ju hur pojken och hans bekanta är - inte det att jag tycker illa om dem eller något sådant, men jag vet ju hur de är. Jag vill inte leda in mina vänner på det spåret - ska de hamna där, så får det bli utan inblandning från mig. Visst, jag har rökt med dem förut, men inte mer. Dricka, det är en grej, det kan jag inte hindra dem från och jag tänker inte försöka heller, men i och med att jag är nyckelperson när det kommer till cb:et så att säga så har jag något större makt där.
Nej, i helgen så blir det bara alkohol. Vännerna är lite oroliga för hur det ska gå för mig med tanke på medicinerna, men jag bryr mig ärligt talat inte. Visst, det är inte nyttigt, men det är inte heller det sämsta som jag har gjort. Min kropp klarar det - det har den gjort förr och det gör den nu med.
Ja... Vad kan jag skriva egentligen? Har varit en bra dag idag, men är väldigt trött. Min kropp behöver egentligen vila, inte vara igång så mycket. Just nu känns det som att jag går på cigaretter och vatten - för att göra A glad så äter jag lite då och då, men det känns mest konstigt. Jaja. Det är så som det är, ännu ett hinder som ska övervinnas innan jag kan luta mig tillbaka bara.
Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra!
Det var riktigt trevligt, faktiskt. Förhoppningsvis så blir det lika bra i helgen - då ska jag, A, J, M, L1 och T vara i min boning för att allmänt göra skäl för det faktum att vuxna tycker att vi är oansvariga. I helgen blir det dock ingen cb. Visserligen är det en trevlig effekt, men jag tror inte att jag klarar av det just nu - och för att vara helt ärlig, jag vill inte leda in de andra på det spåret också. Jag vet ju hur pojken och hans bekanta är - inte det att jag tycker illa om dem eller något sådant, men jag vet ju hur de är. Jag vill inte leda in mina vänner på det spåret - ska de hamna där, så får det bli utan inblandning från mig. Visst, jag har rökt med dem förut, men inte mer. Dricka, det är en grej, det kan jag inte hindra dem från och jag tänker inte försöka heller, men i och med att jag är nyckelperson när det kommer till cb:et så att säga så har jag något större makt där.
Nej, i helgen så blir det bara alkohol. Vännerna är lite oroliga för hur det ska gå för mig med tanke på medicinerna, men jag bryr mig ärligt talat inte. Visst, det är inte nyttigt, men det är inte heller det sämsta som jag har gjort. Min kropp klarar det - det har den gjort förr och det gör den nu med.
Ja... Vad kan jag skriva egentligen? Har varit en bra dag idag, men är väldigt trött. Min kropp behöver egentligen vila, inte vara igång så mycket. Just nu känns det som att jag går på cigaretter och vatten - för att göra A glad så äter jag lite då och då, men det känns mest konstigt. Jaja. Det är så som det är, ännu ett hinder som ska övervinnas innan jag kan luta mig tillbaka bara.
Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra!
Artemis agerar olämpligt.
Okej, ibland så skäms jag nästan lite för mig själv. Har nu haft ett långt samtal med en kompis till L1s kompis, där jag så gott som lovat att jag ska ha sex med honom.
Varför?
För att bevisa att jag kan få ett ligg snabbare än vad pojken kan få det, att han inte är den enda som kan tycka att jag är attraktiv.
Patetiskt?
Kinda.
Varför gör jag det då?
Ingen jävla aning.
Varför?
För att bevisa att jag kan få ett ligg snabbare än vad pojken kan få det, att han inte är den enda som kan tycka att jag är attraktiv.
Patetiskt?
Kinda.
Varför gör jag det då?
Ingen jävla aning.
Om man går i motvind så går man fortfarande
Livet fortsätter faktiskt. Som de flesta av er kanske förstått så tog det slut mellan mig och pojken förra helgen, något som åsamkade mig ett smärre (även om de flesta i min närhet kanske inte definierar det som smärre) sammanbrott. Det blev för mycket helt enkelt, och jag tappade den "kontroll" som jag trodde att jag haft.
Just nu så är jag glad för att så skedde. Visserligen så mår jag fortfarande halvtaskigt rent generellt och rent kasst större delen av tiden, men jag är glad att så skedde. För det är bara i mörkret som man har chans att hitta sig själv.
Den senaste tiden har jag nåtts av flera stora insikter. Den största av de är, att jag faktiskt inte klarar mig på egen hand, vad jag än så gärna vill tro. Jag behöver andra människor, och jag behöver hjälp.
Förra veckan så fick jag tillbaka mitt Fluoxetin och dessutom Atarax som jag kan använda vid behov om ångesten blir för stark. Det kommer att ta tid innan Fluoxetinet börjar ha någon effekt, men det får mig ändå att känna mig bättre - jag vet att jag går i rätt riktning, även om det är svårt just nu.
Mina vänner har varit starkare än vad jag någonsin trodde att de skulle klara av att vara. De har, allihopa, ställt upp för mig till hundra procent. Även när jag har varit mitt absolut sämsta jag, när jag varit tyst och inbunden eller allmänt bara motsträvig, så har de funnits där för mig, hållit mig, kramat mig, talat om för mig att jag är bra. Jag kan inte vara nog tacksam för det.
Det är inte över ännu, denna kamp. Den kommer att fortsätta ett bra tag till, men nu så har jag i alla fall vänt mig om och mött mig själv. Och det är jag glad för.
Blev väldigt förvånad (men glad!) då jag såg att Cilla gett mig en utmärkelse för min blogg. Var en total överraskning, men tack för berömmet! Det värmer.
Allihopa, kom ihåg - om man går i motvind, så går man fortfarande!
Just nu så är jag glad för att så skedde. Visserligen så mår jag fortfarande halvtaskigt rent generellt och rent kasst större delen av tiden, men jag är glad att så skedde. För det är bara i mörkret som man har chans att hitta sig själv.
Den senaste tiden har jag nåtts av flera stora insikter. Den största av de är, att jag faktiskt inte klarar mig på egen hand, vad jag än så gärna vill tro. Jag behöver andra människor, och jag behöver hjälp.
Förra veckan så fick jag tillbaka mitt Fluoxetin och dessutom Atarax som jag kan använda vid behov om ångesten blir för stark. Det kommer att ta tid innan Fluoxetinet börjar ha någon effekt, men det får mig ändå att känna mig bättre - jag vet att jag går i rätt riktning, även om det är svårt just nu.
Mina vänner har varit starkare än vad jag någonsin trodde att de skulle klara av att vara. De har, allihopa, ställt upp för mig till hundra procent. Även när jag har varit mitt absolut sämsta jag, när jag varit tyst och inbunden eller allmänt bara motsträvig, så har de funnits där för mig, hållit mig, kramat mig, talat om för mig att jag är bra. Jag kan inte vara nog tacksam för det.
Det är inte över ännu, denna kamp. Den kommer att fortsätta ett bra tag till, men nu så har jag i alla fall vänt mig om och mött mig själv. Och det är jag glad för.
Blev väldigt förvånad (men glad!) då jag såg att Cilla gett mig en utmärkelse för min blogg. Var en total överraskning, men tack för berömmet! Det värmer.
Allihopa, kom ihåg - om man går i motvind, så går man fortfarande!
.
Min himmel har fallit.
Allt som jag levat för, allt som jag älskat, känns så meningslöst. Jag har förlorat det som betyder mest i hela världen för mig och nu så vet jag knappt hur jag ska kunna stå upp längre.
Så tomt.
Vi har tagit kontakt med vården igen. Jag hoppas och ber att min läkare från förr har tid med mig så snart som möjligt - det har blivit hopplöst tydligt att jag faktiskt inte klarar mig "på egen hand", så att säga.
Just nu, så är allt så tomt. Så tomt.
Jag kommer att göra mitt bästa. Kämpa så hårt jag kan. Men just nu så är det bara så tomt, och tårarna verkar inte vilja sluta falla trots att till och med jag inser att det förmodligen är bäst så här, att det måste vara. Men det hindrar mig inte från att känna en ångest så total över det som hänt att jag helt tycks förlora mig själv.
Nu ska tiden tills jag får träffa min läkare igen ägnas åt det mest basala. Försöka äta trots att hungern är obefintlig, försöka att i alla fall åka till skolan även om jag inte klarar av att prestera det allra minsta när jag är där. Mina vänner och min familj vet - jag har släppt garden helt nu och bekänt det som jag så länge försökt dölja för att skydda dem. De har allihopa sagt att de finns här för mig, och framför allt, att jag inte behöver skämmas för mina tårar längre. Att det är okej. Att det kommer att bli okej.
Jag vet inte hur saker och ting kommer att bli. Jag ångrar inte den tid som varit för trots att jag inte har mått bra under stor del av den, så har den på vissa sätt varit den bästa i mitt liv. Även om smärtan jag känner nu försöker få mig att tro att allt hade varit bättre om jag aldrig hade släppt på min kontroll, släppt in andra i mitt liv, så ångrar jag det inte.
Jag älskar dig fortfarande. Även om det känns som att jag dör utan dig vid min sida, så älskar jag dig fortfarande. Och det viktigaste för mig är att du är lycklig. Det är mantrat som jag upprepar gång på gång nu när tvånget är som starkast - jag förlorade dig eftersom jag inte förstod bättre, men det kommer inte att göra något bättre om jag gör det igen. Jag kommer inte att få dig tillbaka även om jag så skär sönder mitt liv helt och hållet. Jag kommer bara att öka smärtan hos dem som står runt mig.
Vi får se hur det blir när tiden går. Vi får se.
Bloggen kommer att ta en paus tills vidare, i alla fall. Jag måste koncentrera mig helt och fullt på att få mig själv ut från det här. Alla ni som läser och kommenterar, ta hand om er och kämpa på i era respektive liv! Det är vad jag ska göra. Det kan inte fortsätta så här och det förstår jag äntligen fullt ut. Jag sörjer bara att det var tvunget att ske på det här viset. Att jag var tvungen att förlora det som jag älskar mest för att förstå till vilken vidd som jag verkligen älskar det. Vad det är som jag förlorat bara för att jag agerade senare snarare än förr. Vad jag förlorade för att få en halv sekunds njutning och frist från ångesten.
Ta hand om er, allihopa. Det ska jag försöka göra.
Artemis
Allt som jag levat för, allt som jag älskat, känns så meningslöst. Jag har förlorat det som betyder mest i hela världen för mig och nu så vet jag knappt hur jag ska kunna stå upp längre.
Så tomt.
Vi har tagit kontakt med vården igen. Jag hoppas och ber att min läkare från förr har tid med mig så snart som möjligt - det har blivit hopplöst tydligt att jag faktiskt inte klarar mig "på egen hand", så att säga.
Just nu, så är allt så tomt. Så tomt.
Jag kommer att göra mitt bästa. Kämpa så hårt jag kan. Men just nu så är det bara så tomt, och tårarna verkar inte vilja sluta falla trots att till och med jag inser att det förmodligen är bäst så här, att det måste vara. Men det hindrar mig inte från att känna en ångest så total över det som hänt att jag helt tycks förlora mig själv.
Nu ska tiden tills jag får träffa min läkare igen ägnas åt det mest basala. Försöka äta trots att hungern är obefintlig, försöka att i alla fall åka till skolan även om jag inte klarar av att prestera det allra minsta när jag är där. Mina vänner och min familj vet - jag har släppt garden helt nu och bekänt det som jag så länge försökt dölja för att skydda dem. De har allihopa sagt att de finns här för mig, och framför allt, att jag inte behöver skämmas för mina tårar längre. Att det är okej. Att det kommer att bli okej.
Jag vet inte hur saker och ting kommer att bli. Jag ångrar inte den tid som varit för trots att jag inte har mått bra under stor del av den, så har den på vissa sätt varit den bästa i mitt liv. Även om smärtan jag känner nu försöker få mig att tro att allt hade varit bättre om jag aldrig hade släppt på min kontroll, släppt in andra i mitt liv, så ångrar jag det inte.
Jag älskar dig fortfarande. Även om det känns som att jag dör utan dig vid min sida, så älskar jag dig fortfarande. Och det viktigaste för mig är att du är lycklig. Det är mantrat som jag upprepar gång på gång nu när tvånget är som starkast - jag förlorade dig eftersom jag inte förstod bättre, men det kommer inte att göra något bättre om jag gör det igen. Jag kommer inte att få dig tillbaka även om jag så skär sönder mitt liv helt och hållet. Jag kommer bara att öka smärtan hos dem som står runt mig.
Vi får se hur det blir när tiden går. Vi får se.
Bloggen kommer att ta en paus tills vidare, i alla fall. Jag måste koncentrera mig helt och fullt på att få mig själv ut från det här. Alla ni som läser och kommenterar, ta hand om er och kämpa på i era respektive liv! Det är vad jag ska göra. Det kan inte fortsätta så här och det förstår jag äntligen fullt ut. Jag sörjer bara att det var tvunget att ske på det här viset. Att jag var tvungen att förlora det som jag älskar mest för att förstå till vilken vidd som jag verkligen älskar det. Vad det är som jag förlorat bara för att jag agerade senare snarare än förr. Vad jag förlorade för att få en halv sekunds njutning och frist från ångesten.
Ta hand om er, allihopa. Det ska jag försöka göra.
Artemis
Fredagmorgon i skolan
Min bildlektion börjar inte förrän om en halvtimme så jag tänkte fördriva lite tid genom att uppdatera här. Mår inte jättebra idag men försöker hålla modet uppe - nej, jag tänker inte falla för begäret igen! Det ska bli bra. Att jag är så övertygad om det beror förmodligen på att jag är extremt obstinat, men det spelar egentligen ingen roll.
I eftermiddag så ska jag hem till pojken. Antingen bara för kvällen eller så stannar jag där till i morgon någon gång, vi har inte bestämt hur riktigt ännu. Pojken mår inte bra just nu, men jag ska göra mitt bästa för att se om jag inte kan göra det lite ljusare på något vis i alla fall. Tänkte börja med att dra med honom till affären för att köpa cigaretter åt honom (när pojken är pank, vilket han alltid är den här tiden i månaden, så kan han inte röka lika mycket som han brukar, vilket gör att han mår än sämre än vad han faktiskt skulle behöva må) för att sedan allmänt ha en stillsam kväll i hans boning.
Jag lär inte uppdatera förrän tidigast i morgon kväll dock, så jag hoppas att ni alla har det riktigt fint på era respektive håll!
Om vi inte ses snart: Ha en trevlig helg allihopa!
I eftermiddag så ska jag hem till pojken. Antingen bara för kvällen eller så stannar jag där till i morgon någon gång, vi har inte bestämt hur riktigt ännu. Pojken mår inte bra just nu, men jag ska göra mitt bästa för att se om jag inte kan göra det lite ljusare på något vis i alla fall. Tänkte börja med att dra med honom till affären för att köpa cigaretter åt honom (när pojken är pank, vilket han alltid är den här tiden i månaden, så kan han inte röka lika mycket som han brukar, vilket gör att han mår än sämre än vad han faktiskt skulle behöva må) för att sedan allmänt ha en stillsam kväll i hans boning.
Jag lär inte uppdatera förrän tidigast i morgon kväll dock, så jag hoppas att ni alla har det riktigt fint på era respektive håll!
Om vi inte ses snart: Ha en trevlig helg allihopa!
Hm..
Jag har precis kommit hem från stadens vimmel nu, där jag tillbringat några timmar tillsammans med A och J. Måste tycka om dem - även när jag är mitt griniga, allmänt osociala jag så släpar de med mig ut på aktiviteter som till slut till och med får mig att le.
De vet förstås inte vad som hände igår. Det vet bara pojken. Även om jag ville så skulle jag inte veta hur jag skulle tala om det för dem, och jag vill faktiskt inte - jag vill inte lägga det på dem. Vi alla har tillräckligt med problem utan något sådant, för att vara ärlig. Och det var en engångsgrej - believe it or not. Åtminstone ska jag jobba för att det bara ska vara en engångsgrej.
Jag känner mig lite smått patetisk, men i min längtan efter att få reda på hur det egentligen står till för mig och pojken så har jag återgått till en av mina äldre vanor - jag har börjat konsultera våra personliga horoskop. Egentligen är jag inte mycket för de där grejerna, men ibland så fastnar jag framför dem ändå. Jag är tvilling och pojken är vattuman - turligt (?) nog så passar dessa tecken mycket bra ihop. Inte för att det gör det hela särskilt mycket bättre. Gud.
Har infört begränsningar på mig själv nu också, med hur mycket jag får ha kontakt med pojken tills han tydligt visar att det är vad han önskar. Även om jag vill ha honom i närheten så... Tja, det måste vara så här. Och jag vet att det är patetiskt, tro inte annat. Men glöm inte - vi är tonåringar och vi är redan bägge vad som brukar benämnas som "udda". Så vad kan man egentligen göra?
I morgon så ska jag hem till J och göra ett arbete tillsammans med honom och A. Hoppas att det går bra. Det får tiden att gå i alla fall. Jag önskar att ångesten kunde försvinna - jag faller så lätt dessa dagar. Fan.
Hoppas att ni alla har det fint.
De vet förstås inte vad som hände igår. Det vet bara pojken. Även om jag ville så skulle jag inte veta hur jag skulle tala om det för dem, och jag vill faktiskt inte - jag vill inte lägga det på dem. Vi alla har tillräckligt med problem utan något sådant, för att vara ärlig. Och det var en engångsgrej - believe it or not. Åtminstone ska jag jobba för att det bara ska vara en engångsgrej.
Jag känner mig lite smått patetisk, men i min längtan efter att få reda på hur det egentligen står till för mig och pojken så har jag återgått till en av mina äldre vanor - jag har börjat konsultera våra personliga horoskop. Egentligen är jag inte mycket för de där grejerna, men ibland så fastnar jag framför dem ändå. Jag är tvilling och pojken är vattuman - turligt (?) nog så passar dessa tecken mycket bra ihop. Inte för att det gör det hela särskilt mycket bättre. Gud.
Har infört begränsningar på mig själv nu också, med hur mycket jag får ha kontakt med pojken tills han tydligt visar att det är vad han önskar. Även om jag vill ha honom i närheten så... Tja, det måste vara så här. Och jag vet att det är patetiskt, tro inte annat. Men glöm inte - vi är tonåringar och vi är redan bägge vad som brukar benämnas som "udda". Så vad kan man egentligen göra?
I morgon så ska jag hem till J och göra ett arbete tillsammans med honom och A. Hoppas att det går bra. Det får tiden att gå i alla fall. Jag önskar att ångesten kunde försvinna - jag faller så lätt dessa dagar. Fan.
Hoppas att ni alla har det fint.
I skolan
Just nu så är jag i skolan, och i och med datorernas ständiga laggande så kommer det här inte bli något längre inlägg. Tänkte dock försöka få ner något i alla fall, med tanke på att jag varit lite dålig på att uppdatera på sista tiden.
Saker är inte de allra bästa med mig just nu. Igår så föll jag för trycket att skada mig själv igen, något som får mig att må kasst av flera anledningar. Den största av dem är att jag svek vad jag lovade pojken, även om han säger att det är okej.
Men det är ingen mening med att gå ner sig allt för mycket i det, antar jag. Att gå ner sig i det kommer bara sluta med att jag gör det igen, och jag har gjort det där tillräckligt... Men det är svårt. Det kan jag verkligen inte förneka att det är. Det är riktigt svårt.
Mina föräldrar har tack och lov haft stor förståelse för mitt försummande av skolan på sista tiden. Min far sa till och med här om dagen att det inte är världens katastrof ifall jag går ur gymnasiet med betyg som inte är helt fantastiska - något som jag definitivt behövde få höra.
Dock så har ju föräldrarna inte fått veta om gårdagens självdestruktivitet. Jag vill inte skada dem. Det räcker med att jag känner hur pojken blir mer och mer avlägsen för mig, hur det känns som att han sluter sig mer och mer från mig.
Jag hoppas att det bara är inbillning. För jag klarar inte av att förlora honom.
Saker är inte de allra bästa med mig just nu. Igår så föll jag för trycket att skada mig själv igen, något som får mig att må kasst av flera anledningar. Den största av dem är att jag svek vad jag lovade pojken, även om han säger att det är okej.
Men det är ingen mening med att gå ner sig allt för mycket i det, antar jag. Att gå ner sig i det kommer bara sluta med att jag gör det igen, och jag har gjort det där tillräckligt... Men det är svårt. Det kan jag verkligen inte förneka att det är. Det är riktigt svårt.
Mina föräldrar har tack och lov haft stor förståelse för mitt försummande av skolan på sista tiden. Min far sa till och med här om dagen att det inte är världens katastrof ifall jag går ur gymnasiet med betyg som inte är helt fantastiska - något som jag definitivt behövde få höra.
Dock så har ju föräldrarna inte fått veta om gårdagens självdestruktivitet. Jag vill inte skada dem. Det räcker med att jag känner hur pojken blir mer och mer avlägsen för mig, hur det känns som att han sluter sig mer och mer från mig.
Jag hoppas att det bara är inbillning. För jag klarar inte av att förlora honom.
Söndag
Det är söndag och jag är allmänt mösig, får jag väl erkänna. Fredag och lördag var rätt vilda men det är inget som jag beklagar, ärligt talat. Det känns som att jag har funnit ny insikt om mig själv, om världen och om hur allt hänger samman, och det gör det värt allting. Visst så smärtar det mig när jag vet att pojkens mor (som jag håller högt av) förmodligen tycker sämre om mig nu än innan, men samtidigt så är jag glad för att jag var ärlig ändå. Jag skulle inte klara av att tala osanning mot henne, hon är en av de få människor som jag verkligen rent instinktivt tycker mycket, mycket bra om.
Usch ja. Vad kan man göra?
Fan vad jag låter drogromantisk.
Jag hoppas att alla ni har haft en bra helg. Just i denna stund så måste jag faktiskt sätta mig och skriva lite skolarbete, men eventuellt så återkommer jag med ett till inlägg senare idag.
Tills dess - ha det riktigt fint.
Kramar
Artemis
Usch ja. Vad kan man göra?
Fan vad jag låter drogromantisk.
Jag hoppas att alla ni har haft en bra helg. Just i denna stund så måste jag faktiskt sätta mig och skriva lite skolarbete, men eventuellt så återkommer jag med ett till inlägg senare idag.
Tills dess - ha det riktigt fint.
Kramar
Artemis
Ibland så lyckas man
Oj.
Jag har nu åter funnit varför alla kameror som riktas mot mig när jag inte är vid mina sinnens fulla bruk ska konfiskerats. L1 skickade mig nyss några bilder från en fest för några veckor sedan - hon och jag står bredvid varandra på ett bord med sjalar (What The Fuck?!) så att vi ser ut som någon slags onyktra karikatyrer av Jungfru Maria. För att göra hela saken bättre så står vi och slickar varandras tungor. Vad faaan?
(Nej, vi strular inte. Vi står och räcker ut tungorna för att slicka på varandra. Det ser mycket suspekt ut.)
Om jag ser vad jag tror att jag ser på denna fina bild så ligger det dessutom en bh nere vid våra fötter. Jag vill nog inte veta vem den tillhör. I alla fall så ser man inte brösten för en gångs skull!
Nåja, man får vara glad att man har sådana goda vänner. Vi må klassas i kategorier från "lite speciell" (J eller A) ill "helt jävla galen" (Jag och älsklingen), men vi ställer ändå upp för varandra. Missanpassade till slutet! I morgon ska det supas igen.
Jag kommer att leka snattare och konfiskera alla kameror när morgonen kommer. Hehehe. Just nu är jag på gott humör efter ett långt samtal med L1. Hon är söt. Jag lär förmodligen försöka övertala henne att ha sex med mig och pojken i morgon igen. Tack och lov är inte alla så promiskuösa som jag vid onyktert tillstånd.
Jag har nu åter funnit varför alla kameror som riktas mot mig när jag inte är vid mina sinnens fulla bruk ska konfiskerats. L1 skickade mig nyss några bilder från en fest för några veckor sedan - hon och jag står bredvid varandra på ett bord med sjalar (What The Fuck?!) så att vi ser ut som någon slags onyktra karikatyrer av Jungfru Maria. För att göra hela saken bättre så står vi och slickar varandras tungor. Vad faaan?
(Nej, vi strular inte. Vi står och räcker ut tungorna för att slicka på varandra. Det ser mycket suspekt ut.)
Om jag ser vad jag tror att jag ser på denna fina bild så ligger det dessutom en bh nere vid våra fötter. Jag vill nog inte veta vem den tillhör. I alla fall så ser man inte brösten för en gångs skull!
Nåja, man får vara glad att man har sådana goda vänner. Vi må klassas i kategorier från "lite speciell" (J eller A) ill "helt jävla galen" (Jag och älsklingen), men vi ställer ändå upp för varandra. Missanpassade till slutet! I morgon ska det supas igen.
Jag kommer att leka snattare och konfiskera alla kameror när morgonen kommer. Hehehe. Just nu är jag på gott humör efter ett långt samtal med L1. Hon är söt. Jag lär förmodligen försöka övertala henne att ha sex med mig och pojken i morgon igen. Tack och lov är inte alla så promiskuösa som jag vid onyktert tillstånd.
\m/
Haha, nu är jag trots allt nöjd med mig själv. Okej, jag fixar inte 2.0, men med tanke på min ålder och utbildningsnivå så är det här ändå att stryka mitt ego medhårs med dessa 1.4. Någon dag ska jag tvinga pojken att skriva det också. Eller kanske inte... Hehe, nej, jag tror att jag låter det vara. Jag misstänker att han skulle lyckas få högre än mig, nämligen xD
Såg precis på klockan och såg att tiden har runnit iväg ganska rejält. Usch ja. Just nu så vill jag bara att tiden ska gå så att det kan bli tisdag eftermiddag snart - Då ska jag träffa min älskling igen och få nosa lite på honom (till information för er som läser - pojken luktar mycket gott och är därför väldigt mysig att sitta och nosa på). Ska ju även då träffa en av hans bästa tjejkompisar för första gången - måste erkänna att jag är lite småskraj för just det. Jag menar, jag har träffat andra av hans vänner förut, men M som denna flicka heter har tidigare varit en väldigt stor del i pojkens liv. De har inte träffats lika ofta nu på det senaste, men senaste gången som de träffades så uttryckte M en önskan om att få träffa mig - i avsikt att "Se så att du har en bra flickvän". Åh nej, ingen press.
Pojken säger att jag ska vara lugn gällande det, att hon inte kommer att bita mig eller något sådant. Men pojken är inte objektiv när det kommer till mig, han tror att folk i allmänhet tycker att jag är trevlig! :p
Nu är det dags för lite middag och sedan så ska jag städa. Ha en underbar kväll!
Såg precis på klockan och såg att tiden har runnit iväg ganska rejält. Usch ja. Just nu så vill jag bara att tiden ska gå så att det kan bli tisdag eftermiddag snart - Då ska jag träffa min älskling igen och få nosa lite på honom (till information för er som läser - pojken luktar mycket gott och är därför väldigt mysig att sitta och nosa på). Ska ju även då träffa en av hans bästa tjejkompisar för första gången - måste erkänna att jag är lite småskraj för just det. Jag menar, jag har träffat andra av hans vänner förut, men M som denna flicka heter har tidigare varit en väldigt stor del i pojkens liv. De har inte träffats lika ofta nu på det senaste, men senaste gången som de träffades så uttryckte M en önskan om att få träffa mig - i avsikt att "Se så att du har en bra flickvän". Åh nej, ingen press.
Pojken säger att jag ska vara lugn gällande det, att hon inte kommer att bita mig eller något sådant. Men pojken är inte objektiv när det kommer till mig, han tror att folk i allmänhet tycker att jag är trevlig! :p
Nu är det dags för lite middag och sedan så ska jag städa. Ha en underbar kväll!
Högskoleprovet
Av rent intresse, så ska jag nu se hur jag klarar av de interaktiva övningsvarianterna av högskoleprovet. Vore intressant att se hur hög nivå som jag lyckades nå upp till, med tanke på att jag ännu inte är 17 år fyllda och väl ungefär medelmåttig i de flesta ämnen bortsett från det svenska språket.
Ha det fint så länge!
Ha det fint så länge!
Morgon i skolan
Jag är allmänt duktig och har därför lyckats komma till skolan alldeles för tidigt. Detta innebär att det tidiga passet på bildlektionen fortfarande håller på och så kommer att göra i en halvtimme till - dvs att det är relativt tomt på människor som kan prata med lilla mig. Alltså får ni läsare dras med mig istället, hehe.
Idag så är det en skön dag, jag har bara bild, svenska, engelska och matte. Att jag sedan ska skriva en bokanalys på engelskan och inte har en aning om hur jag ska lägga upp den, det är ett mindre problem. Men skit i det - I eftermiddag så ska jag få träffa pojken igen! *ser allmänt överlycklig ut och skuttar runt den öde datasalen*
Det ska faktiskt bli helt underbart. Någon gång kanske jag delar med mig till er läsare om den smått märkliga historia som faktiskt råder om hur jag och pojken först träffades och sedan blev tillsammans. Men det får bli när jag har mer tid, dock...
Skolans datorer laggar som fan och därför så orkar jag inte skriva något långt inlägg. Jag får bara önska er En riktigt trevlig helg och sedan så kanske vi ses igen på söndag någon gång. Då ska jag för övrigt uppdatera mitt cv samt skriva ett personligt brev som jag kan slänga runt mig lite, försöka få tag på något jobb i sommar. Jag kan tyvärr inte söka kommunens sommarjobb (som för övrigt är riktigt riktigt uselt betalda) eftersom jag under de perioderna kommer att vara i Tyskland, så nu sätter jag mitt hopp till att jag kan få något annat jobb, var som helst! Får hoppas att det ordnar sig på något sätt.
Vad är era sommarplaner?
Idag så är det en skön dag, jag har bara bild, svenska, engelska och matte. Att jag sedan ska skriva en bokanalys på engelskan och inte har en aning om hur jag ska lägga upp den, det är ett mindre problem. Men skit i det - I eftermiddag så ska jag få träffa pojken igen! *ser allmänt överlycklig ut och skuttar runt den öde datasalen*
Det ska faktiskt bli helt underbart. Någon gång kanske jag delar med mig till er läsare om den smått märkliga historia som faktiskt råder om hur jag och pojken först träffades och sedan blev tillsammans. Men det får bli när jag har mer tid, dock...
Skolans datorer laggar som fan och därför så orkar jag inte skriva något långt inlägg. Jag får bara önska er En riktigt trevlig helg och sedan så kanske vi ses igen på söndag någon gång. Då ska jag för övrigt uppdatera mitt cv samt skriva ett personligt brev som jag kan slänga runt mig lite, försöka få tag på något jobb i sommar. Jag kan tyvärr inte söka kommunens sommarjobb (som för övrigt är riktigt riktigt uselt betalda) eftersom jag under de perioderna kommer att vara i Tyskland, så nu sätter jag mitt hopp till att jag kan få något annat jobb, var som helst! Får hoppas att det ordnar sig på något sätt.
Vad är era sommarplaner?
... WTF?!? xD
Okej, just nu så är jag allmänt förvirrad.
Här, ta del av en msnkonversation som jag och T nyss delade:
(Namn är ändrade, av förklarliga skäl)
T säger: Hhaa, jag kan inte vara det. Du är strap-on addict
Artemis säger: Äsch då, skulle jag ha sex med en tjej skulle jag inte använda strap on, det är för misslyckade ungar Artemis säger: kan du inte pulla ordentligt så förtjänar du inte att ha sex med en tjej
T säger: Usch...
Artemis säger: Vadå Usch?!
Artemis säger: mes
T säger: Inte usch, men du borde vara med på "Raw"!.
Artemis: Haha xD Jag gillar bara att reta dig vet du väl, det är väl klart som fan att jag inte skulle pulla en tjej xD
Artemis säger: Mina naglar skulle inte tåla det
T säger: Haha, hennes ponani skulle inte heller göra det.
T säger: Och jag antar att du redan gjort det faktist. >.<
Artemis säger: Pullat en tjej, nej? Jag har bara hånglat med en tjej, det är faktiskt allt. Jag tycker bättre om killar på det viset, helt enkelt
T säger: Okej, aldrig pullat en tjej då? Okej.
T säger: Men jag har bevis på att du frestats.
WTF?! Det här måste jag allt gå till botten med xD Får ta och ringa lilla T, så att han inte allmänt skrämmer skiten ännu mer ur de kring oss. Mina bisexuella tendenser talar vi lågt om, tack så mycket! xD
Här, ta del av en msnkonversation som jag och T nyss delade:
(Namn är ändrade, av förklarliga skäl)
T säger: Hhaa, jag kan inte vara det. Du är strap-on addict
Artemis säger: Äsch då, skulle jag ha sex med en tjej skulle jag inte använda strap on, det är för misslyckade ungar Artemis säger: kan du inte pulla ordentligt så förtjänar du inte att ha sex med en tjej
T säger: Usch...
Artemis säger: Vadå Usch?!
Artemis säger: mes
T säger: Inte usch, men du borde vara med på "Raw"!.
Artemis: Haha xD Jag gillar bara att reta dig vet du väl, det är väl klart som fan att jag inte skulle pulla en tjej xD
Artemis säger: Mina naglar skulle inte tåla det
T säger: Haha, hennes ponani skulle inte heller göra det.
T säger: Och jag antar att du redan gjort det faktist. >.<
Artemis säger: Pullat en tjej, nej? Jag har bara hånglat med en tjej, det är faktiskt allt. Jag tycker bättre om killar på det viset, helt enkelt
T säger: Okej, aldrig pullat en tjej då? Okej.
T säger: Men jag har bevis på att du frestats.
WTF?! Det här måste jag allt gå till botten med xD Får ta och ringa lilla T, så att han inte allmänt skrämmer skiten ännu mer ur de kring oss. Mina bisexuella tendenser talar vi lågt om, tack så mycket! xD
.
Sådär ja.
Nu ska jag allt rycka upp mig lite grann. Ska ändå träffa min pojke i morgon, då kommer jag att få glömma hur jag mår för en liten stund. Han får mig alltid att må bättre :-)
Nu är jag lite nyfiken dock, efter att ha kollat på statistiken till min blogg. Förvånansvärt nog är det faktiskt rätt så många som har kikat in här. Och varje dag också, även när jag har varit en slöfock och inte orkat uppdatera. Nu undrar jag därför -
Vilka är ni som läser min blogg?
Känn er fria att lämna en kommentar eller något. Jag vet inte, kanske är alla lika incognito som jag här, men det vore ju intressant att se era bloggar i alla fall :p Eller något. Usch, mitt språk känns lite outvecklat idag. Ni får ursäkta.
Men men, någon som känner sig manad att skriva en liten kommentar kanske?
(Haha, kommentarfiske så fett)
Nu ska jag allt rycka upp mig lite grann. Ska ändå träffa min pojke i morgon, då kommer jag att få glömma hur jag mår för en liten stund. Han får mig alltid att må bättre :-)
Nu är jag lite nyfiken dock, efter att ha kollat på statistiken till min blogg. Förvånansvärt nog är det faktiskt rätt så många som har kikat in här. Och varje dag också, även när jag har varit en slöfock och inte orkat uppdatera. Nu undrar jag därför -
Vilka är ni som läser min blogg?
Känn er fria att lämna en kommentar eller något. Jag vet inte, kanske är alla lika incognito som jag här, men det vore ju intressant att se era bloggar i alla fall :p Eller något. Usch, mitt språk känns lite outvecklat idag. Ni får ursäkta.
Men men, någon som känner sig manad att skriva en liten kommentar kanske?
(Haha, kommentarfiske så fett)
Jobbsökande
Måste verkligen skaffa ett nytt jobb
Just nu så lever jag mest av allt på min ömma moders nåder. Hon undrar hur fan jag har lyckats göra slut på alla mina pengar på halva månaden, jag som brukade vara så bra på att spara när jag var yngre?
Ja, jo. Lite svårt att förklara varför.
Men nu har jag varit duktig och skickat in ansökningar till både Mcdonalds och Burger King. Det var de enda ställen som jag kom på som möjligtvis kunde ha något till en flicka som jag. Känner mig jävligt löjlig med allt det där rövslickeriet dock - finns det någon som skriver helt och hållet ärliga ansökningsbrev?
Behöver ju inte direkt nämna att jag bland vännerna mina går under smeknamnet 'Bitchen' eller att jag dagligen brukar få höra att jag skrämmer människor genom min negativa attityd. Tror inte att en arbetsgivare skulle uppskatta det. Så det blev att skriva att man 'vill prestera på topp' och liknande bullshit.
Någon av er som har något tips på något mer som jag skulle kunna söka? Är då intresserad av ett sommarjobb och/eller ett extrajobb kvällstid/helger, då mina dagar för tillfället ägnas åt gymnasiets ljuva studier. Har ansökt till Mcdonalds och Burger King som sagt, men om det är någon stor kedja som jag har glömt, tips? Jag bor i Göteborg.
Nåja, ska tillbaka ut i djungeln och leta efter fler platsannonser. Gah. Och så säger de att det inte finns anledning att vara bitter. Ha det fint.
Just nu så lever jag mest av allt på min ömma moders nåder. Hon undrar hur fan jag har lyckats göra slut på alla mina pengar på halva månaden, jag som brukade vara så bra på att spara när jag var yngre?
Ja, jo. Lite svårt att förklara varför.
Men nu har jag varit duktig och skickat in ansökningar till både Mcdonalds och Burger King. Det var de enda ställen som jag kom på som möjligtvis kunde ha något till en flicka som jag. Känner mig jävligt löjlig med allt det där rövslickeriet dock - finns det någon som skriver helt och hållet ärliga ansökningsbrev?
Behöver ju inte direkt nämna att jag bland vännerna mina går under smeknamnet 'Bitchen' eller att jag dagligen brukar få höra att jag skrämmer människor genom min negativa attityd. Tror inte att en arbetsgivare skulle uppskatta det. Så det blev att skriva att man 'vill prestera på topp' och liknande bullshit.
Någon av er som har något tips på något mer som jag skulle kunna söka? Är då intresserad av ett sommarjobb och/eller ett extrajobb kvällstid/helger, då mina dagar för tillfället ägnas åt gymnasiets ljuva studier. Har ansökt till Mcdonalds och Burger King som sagt, men om det är någon stor kedja som jag har glömt, tips? Jag bor i Göteborg.
Nåja, ska tillbaka ut i djungeln och leta efter fler platsannonser. Gah. Och så säger de att det inte finns anledning att vara bitter. Ha det fint.
Menace of Vanity
UNDERBAR låt av Epica!
Japp, den ljuder i mina öron just nu. Älska. Ger mig lite energi faktiskt, jag behöver det.
Surfade precis runt lite på bloggar och kom in på en med bild på en häst som jag säkert satt och dräglade över i fem minuters tid - inte för att den var exceptionellt vacker eller något sådant, men för att den fick mig att sakna hästarna så mycket. Jag slutade rida för mindre än ett år sedan, av flera olika anledningar som alla tycks så jäkla trista och meningslösa just nu. Innan jag slutade, så hade jag hållit på i över 10 års tid.
Nu när jag tänker på det så känns det dumt att jag slutade, men samtidigt så... Tja, jag vet att jag inte skulle klara av att komma upp på hästryggen igen. Modet har svikit mig helt enkelt, även om det tar emot att erkänna det. Det känns lite konstigt, men sedan jag började i den nya skolan och framför allt sedan jag träffade pojken min, så har mitt liv växt till att bli något av en snedvriden stereotyp. Jag har gått från att vara den duktiga hästtjejen med jättebra betyg och nada socialt liv till att bli vad omvärlden förmodligen skulle titulera som 'vild'. Och jag kan inte förneka att visst, om man bara ser på mina gärningar så har jag förmodligen ett rätt så vilt (och diskuterbart) levernde, men försök tänka så här: Jag är lycklig med det! Oavsett ifall det rent fysiskt sett är nyttigt för mig att festa, ha utflippad dygnsrytm eller röka på så är jag LYCKLIGT rent mental, och det är det som är viktigast för mig. Visst, då och då så kanske jag inte mår så bra, men i gengäld så mår jag fasen så mycket bättre än vad jag gjorde när jag var yngre!
Tror att jag ska leta rätt på ett sådant där 'lite om mig'-formulär snart nu, så att ni kan få läsa lite om mig :-)
Vi ses! <3
Japp, den ljuder i mina öron just nu. Älska. Ger mig lite energi faktiskt, jag behöver det.
Surfade precis runt lite på bloggar och kom in på en med bild på en häst som jag säkert satt och dräglade över i fem minuters tid - inte för att den var exceptionellt vacker eller något sådant, men för att den fick mig att sakna hästarna så mycket. Jag slutade rida för mindre än ett år sedan, av flera olika anledningar som alla tycks så jäkla trista och meningslösa just nu. Innan jag slutade, så hade jag hållit på i över 10 års tid.
Nu när jag tänker på det så känns det dumt att jag slutade, men samtidigt så... Tja, jag vet att jag inte skulle klara av att komma upp på hästryggen igen. Modet har svikit mig helt enkelt, även om det tar emot att erkänna det. Det känns lite konstigt, men sedan jag började i den nya skolan och framför allt sedan jag träffade pojken min, så har mitt liv växt till att bli något av en snedvriden stereotyp. Jag har gått från att vara den duktiga hästtjejen med jättebra betyg och nada socialt liv till att bli vad omvärlden förmodligen skulle titulera som 'vild'. Och jag kan inte förneka att visst, om man bara ser på mina gärningar så har jag förmodligen ett rätt så vilt (och diskuterbart) levernde, men försök tänka så här: Jag är lycklig med det! Oavsett ifall det rent fysiskt sett är nyttigt för mig att festa, ha utflippad dygnsrytm eller röka på så är jag LYCKLIGT rent mental, och det är det som är viktigast för mig. Visst, då och då så kanske jag inte mår så bra, men i gengäld så mår jag fasen så mycket bättre än vad jag gjorde när jag var yngre!
Tror att jag ska leta rätt på ett sådant där 'lite om mig'-formulär snart nu, så att ni kan få läsa lite om mig :-)
Vi ses! <3
Hejsan!
God morgon!
Trevligt att du har klickat dig in på min blogg, en sida som då kommer att handla om mig och mitt liv samt i viss mån mina tankar om livet, och så vidare. Förhoppningsvis så kommer jag att lyckas hålla den någorlunda aktiv, så kika in lite då och då!
Redan från början kan jag dock säga er att jag inte kommer att använda riktiga namn på folk i min omgivning (inklusive mig själv - mitt riktiga namn är inte Artemis, det är bara något som en del av mina vänner kallar mig) samt att jag aldrig kommer att visa bilder på mig själv. Detta är av flera anledningar, men den främsta är helt enkelt att jag vill kunna skriva vad jag känner för och ändå samtidigt vara mån om min integritet. Det förstår ni, hoppas jag?
Om ni undrar något om mig (som jag kan svara på) eller om ni på annat sätt känner att ni vill lämna en kommentar, feel free to do so.
Hoppas att er morgon är lika bra som min!
/ Artemis
Trevligt att du har klickat dig in på min blogg, en sida som då kommer att handla om mig och mitt liv samt i viss mån mina tankar om livet, och så vidare. Förhoppningsvis så kommer jag att lyckas hålla den någorlunda aktiv, så kika in lite då och då!
Redan från början kan jag dock säga er att jag inte kommer att använda riktiga namn på folk i min omgivning (inklusive mig själv - mitt riktiga namn är inte Artemis, det är bara något som en del av mina vänner kallar mig) samt att jag aldrig kommer att visa bilder på mig själv. Detta är av flera anledningar, men den främsta är helt enkelt att jag vill kunna skriva vad jag känner för och ändå samtidigt vara mån om min integritet. Det förstår ni, hoppas jag?
Om ni undrar något om mig (som jag kan svara på) eller om ni på annat sätt känner att ni vill lämna en kommentar, feel free to do so.
Hoppas att er morgon är lika bra som min!
/ Artemis
