mista

Det var länge sedan jag skrev. Inläggen har blivit glesa numera, det vet jag.
Varför? Det är så mycket annat, helt enkelt.

Igår var jag och M på fest hos några pojkar. Det slutade med att jag hade sex med en av de i ett badrum, kanske inte det mest socialt accepterade att göra. Just nu är jag bara så trött och vet knappt vad jag ska skriva.
Är så trött på att vara smutsig.

Oavsett hur det känns, så är du aldrig ensam.
Det finns alltid någon annan, någon som är redo att ta din hand om du bara har mod nog att be om det.
Ingen människa är helt igenom ond.
Du lever bara en gång.
Lev dina drömmar.

Igår så var jag och M på fest hos några bekanta hos henne. Jag hade aldrig träffat de förr, vi hade ingenstans att sova efteråt och vi hade en flaska vodka med oss - upplagt för katastrof egentligen. Men det gick bara bra och vi hade en toppenkväll. Jag och M var dock ensamma tjejer där större delen av tiden, lite smickrande... :p

I morgon så ska förmodligen jag träffa S och pojken. Samtidigt. Underbart säger jag bara, hur fan försatte jag mig i den här situationen?
En del av mig kan inte tycka det är annat än rätt åt pojken att se någon klämma på mig, men samtidigt så har jag dåligt samvete. Speciellt som jag vet att de känslor som jag hyser för S är helt och hållet fysiska - jag och han har helt enkelt inte särskilt mycket gemensamt rent mentalt och därför så är tanken att det skulle kunna utvecklas till mer än sex rent skrattretande. Men men. Vi får se hur det går helt enkelt.

Ha det bra allihop!

Idag är jag på gott humör. Bättre än så kan det inte beskrivas.

Gårdagen gick upp och ner, S ringde och ville att jag skulle ordna grönt hos honom (känns som alla som har kontakt med mig nuförtiden har det för mina kontakters skull...), smsade lite med pojken, grälade med min kära moder (om medicin) samt med A (om vad hon kallar mitt beteende). Jag gick och la mig och var definitivt inte på gott humör, om man kan säga så.
I morse så var jag väl inte heller världens muntraste. Dock så fick jag ett sug av att dra på mig en av min vackraste klänningar, ett infall som jag biföll, och det gjorde mig definitivt betydligt gladare!
Är väl lite smått löjligt egentligen, hur så små saker kan betyda så mycket, men när jag kritvit (någon solbränna har definitivt inte hunnit infinna sig ännu) studsar runt på gatorna iklädd en klänning jag älskar och med A's vänliga röst i örat (hon förlät mig rätt snabbt, något jag älskar med henne) så kan jag inte annat än att tycka om livet.
Visst, jag har fått öka min dos Fluoxetin till det dubbla, men sådant är en petitess. Vem bryr sig egentligen?

Har dessutom lyckats få sommarjobb och är extremt, extremt glad över det. När jag fick beskedet så ställde jag mig upp mitt på bussen och tjöt rakt ut - så jäkla glad blev jag! Det känns ändå som att jag kommer att få ihop saker och ting nu, på ett eller annat sätt.

Dock är det lite skola som pockar på min uppmärksamhet. Jag måste förbereda mig inför ett seminarium om kyrkan och kloster under medeltiden - definitivt inte ett ämne som är mitt mest favoriserade, men det ska nog gå. Nu är det trots allt inte för lång tid kvar - det är mindre än åtta veckor kvar tills jag går ut första ring!
Känns definitivt mer än okej.

Ja, ikväll ska jag in till stan och träffa vännerna och fortsätta att dansa runt som en vettvilling. Jag hoppas att ni alla har det väl!

Jag lever för att jag älskar. Så enkelt är det.
Utan den kärlek som jag känner för människor i min närhet så skulle jag inte finnas här längre.
Det har varit nära några gånger ja. Jäkligt nära. Men jag är fortfarande här, jag finns, och jag älskar.

Att älska gör ont. Det gör så jävligt ont att för det mesta så vill jag inte ens vara med. Men ändå, jag kan inte förhindra det hela. Jag är en person som älskar helt enkelt.

I morgon så ska jag och M köpa sprit samt blandning inför helgen. En av mina klasskamrater erbjöd mig en 0.9a för en hundring, jag accepterade det och frågade sedan M om hon ville vara med på ett hörn. Det ville hon självklart, M är alltid på sådana saker. Jag vet att jag borde ha dåligt samvete för att jag leder in henne på dåliga spår - men seriöst, jag orkar inte vara moralkärring. Det är var och ens eget beslut hur de vill hamna i helvetet.
Min väg går genom sex, droger och sprit.
Det är i alla fall klassiskt.

Det blir förmodligen fest i helgen, annars så funderar jag på att sticka hem till S igen. Jag var där i helgen och vi hade det mycket trevligt, lämnade dock inte huset på ett dygns tid!
Visst, han gjorde mig illa. Men det kan jag leva med.
Fysisk smärta är förgänglig.

Det här inlägget är lite halvt negativt i tonen, jag märker det och jag ber om ursäkt. Men vad ska man göra, när saker är som de är?

Hoppas ni alla har det bra.
Kram

Det glädjer mig verkligen att säga - idag så mår jag riktigt jäkla bra!

Det kanske är solen, det kanske är att helgen äntligen är här eller det kanske är något annat, men världen känns lite lättare idag.
S smsade mig förut och frågade vad jag skulle göra ikväll, men jag har mens och är trött så jag sa (vilket faktiskt är sant) att jag inte hade några pengar och förmodligen skulle vara hemma. Eventuellt, om han är med på det, så åker jag och hälsar på honom i morgon istället. Om inte så har M sagt att jag kan följa med henne och några av hennes killkompisar ut och supa, så det blir trevligt. Jag gillar att ha saker att göra!

Skolarbetet idag bör inte nämnas vid ord, så dåligt gick det. Men jag lägger det bakom mig och tar tag i följande uppgifter med nytt hopp istället.

Saker och ting ordnar sig. Det är jobbigt ibland, och det kommer det alltid att vara, men det ordnar sig. Det kan ta tid och det kanske inte blir som man tänkt sig från början, men det ordnar sig faktiskt.
Håll det i minnet.

Ha det fint allesammans!

Det här är inte en av mina bästa dagar.
Sitter vid datorn, för måste slå ihjäl tid.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Min kära mor försöker i denna stund få tag på en ny tid åt mig på BUP. Min ångest ökar och ökar för var dag som går, och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vill inte vara den jag är. Men jag har ingen aning om hur jag ska kunna sluta vara det och istället bli en människa som jag kan älska.

Tack till er som skriver så snälla saker i kommentarer till mig. Jag uppskattar det verkligen.
Just idag så är ångesten för stark för att jag ska orka göra ett skit, då jag träffade pojken för inte så länge sedan och dagen (som tidigare kändes helt okej) blev vänd helt upp och ner...

Jag vill inte leva detta livet. Jag vill inte.

Jag hatar ångest, jag hatar det så jävla jävla jävla mycket

Varför måste det vara så här?!

Förlåt. Det här inlägget saknar mening.
Men jag vet inte var jag ska göra av mig själv.

Idag så ska jag förhoppningsvist ut. Från början så var det meningen att vi skulle vara ett helt gäng, men A och J backade ut efter att ha haft ännu ett av sina "seriösa relationssamtal". Suck. Ibland så är det irriterande att få råd av en flicka gällande ämnen som man vet att hon är hopplöst naiv i frågan om. Men vad kan man göra?
Jag har inte fått tag på L1 ännu, som har spriten, men jag hoppas att hon är på att sticka ut i alla fall. Annars så ser det ut som att det blir jag, M och T (som velar lite, men jag ska tjata på honom tills han går med på att följa med oss...) med några  sexpack. Vi får väl gå runt i parkerna och på staden antar jag. Min mor tror att jag ska vara hemma hos A och titta på film.
Jag antar att det här är oansvarigt beteende, men jag orkar inte bry mig. Att leva på det här viset - det är vad jag kan. Det är det enda som jag känner mig obesvärad med, det enda som jag inte behöver känna mig obekväm med.
Att leva på gränserna är utmattande, men samtidigt så finns där en säkerhet som inte finns någon annanstans.

Ska även träffa en pojk idag att käka glass med. Han är 22 och sjunger i ett halvkänt band (här i Sverige är de inte så stora, men faktiskt i Tyskland och England...) - alltså så kommer han, om han återkommer här i bloggen, att gå under pseudonymen Rockern. Ärligt talat så ser jag inte vad han ser hos mig. Har hört att han tycker att jag är attraktiv, men varför är en gåta för mig.
Å andra sidan så förstår jag aldrig varför killar finner mig attraktiv. Det kan ju ha något att göra med min kassa självkänsla också ;-)

Om det blir allt för kallt ute och vännerna lämnar mig så kan jag alltid sticka över till hisingen i alla fall. S, en mycket trevlig kille som i vanliga fall huserar i Alingsås, har sagt att jag kan komma och hälsa på honom om jag vill det.
Jag tycker om S. Han har mycket historia, precis som jag, men hittills så har det bara gjort så att vi har fått mer förståelse för varandra. Han säger att han tycker att jag är vacker, med eller utan ärr, och jag vet att han menar det. Han är en fin kille, rätt brysk för det mesta bara...

Ska ringa L1 nu, försöka få tag på henne. Ta hand om er allihopa!

Ja, det är väl lika bra att det blir som det blir ibland, men jag kan inte undgå att vara besviken.
Träffade K igår, hon fick syn på mina ärr och saker... urartade lite.

Men ja ja. Den människa som inte kan acceptera att jag är den som jag är, med det förflutna som jag har, den är helt enkelt inte rätt person för mig. Jag är mer än mina ärr, och om man inte inser det, då förtjänar man inte resten. Så försöker jag se det i alla fall.

Hoppas ni alla har det fint!

Gårdagen gick bra, mycket bra...
Förutom att picknicka med vännerna så var jag även på bio med en söt flicka, K, som jag nyligen blivit bekant med. Vill inte uttala mig allt för mycket om det hela, då jag ärligt talat inte är säker på mig själv ännu, men jag kan säga att jag trivs mycket bra i hennes sällskap och definitivt ser fram mot morgondagen som jag ska tillbringa tillsammans med henne.

Dagen har varit relativt lat, jag har mest tagit det lugnt. Var ute med min kära moder lite tidigare idag och kollade på kläder, men det fanns inte något direkt som jag suktade efter, så plånboken förblev stängd. Förmodligen lika bra...
Har nu dock definitivt bestämt mig - jag behöver en ny klänning!

Vädret är verkligen underbart i Göteborg just nu, man blir upprymd av att bara gå utanför dörren. Det känns som att leva i ett vakuum, som att allt onödigt bara flyter bort när man går längs en gata uppvärmd av solens mjuka strålar tillsammans med människor som man vet tycker om en.

Världen är faktiskt spännande...