mista

Jag är inte särskilt bekymrad över att följa modet eller liknande, men jag tänkte ändå ge er min åsikt om kläder.

Att vi måste ha kläder på oss, när vi bor i ett så nordligt klimat som detta, det är ganska självklart. Alternativet är väl att flytta ner till Afrika eller liknande, men om detta inte är en möjlighet - då är det bara att stå ut med kläderna.
Själv är jag något av en hedonist och brukar därför skutta runt i så lite kläder som möjligt när jag är hemma hos mig själv eller hos pojken. Jag (och lite skrämmande nog de flesta av mina tjejkompisar) har dessutom ovanan att så fort som jag börjar bli en smula onykter låta klädesplagg här och var falla av - ännu en anledning till varför jag för det mesta inte festar annat än tillsammans med människor som jag tycker riktigt mycket om. De människor som är dina närmaste vänner brukar ha lättare att förstå varför du skuttar runt halvnaken än vad de människor som inte känner dig har. Tack och lov så har pojken inga problem med detta, han brukar bara kyssa mina bröst och ibland, om sammanhanget kräver det, säga åt mig med ett leende att det kanske är bäst om jag tar på mig något. Hehe, man får vara glad för det.

Ibland så krävs det ju kläder dock. För det mesta, till och med. Jag är då mest förtjust i att använda svarta kläder, inte av någon märklig anledning som att det skulle vara 'deprimerande' eller liknande, utan helt enkelt för att jag råkar tycka om svart. Det är en vilsam färg som går bra mot min hy och mina ögon. Dessutom så är det en färg för oss som är lata - svart skär sig inte mot någonting, och därför så behöver man inte tänka så jäkla mycket när man ska köpa nya kläder eller liknande.

Plaggvis så kan man egentligen säga att jag har två olika "rolluppsättningar" som jag växlar mellan. Alla mina kläder passar in i antingen den ena eller i bägge av dessa "roller".
Den första av rollerna och förmodligen den som jag går runt mest i, det är vad T brukar kalla mitt metaljag. Det är inte en särskilt komplicerad roll, utan den består nästan enbart av mörka jeans, kängor/converse samt ett x antal bandtröjor och svarta linnen (jag och pojken räknade hur många helt svarta linnen från H&M som jag egentligen äger... vid det tillfället så var det 17 >_<). Jag klär mig i denna sorts kläder större delen av min skoltid, på konserter och när jag ska ut och festa.

Den andra av rollerna är egentligen den totala motsatsen till den första, och jag är mycket förtjust i den med. I denna roll så brukar jag få höra att jag ser ut som en "söt liten skolflicka" något som pojken är MYCKET förtjust i. Den består till största del av kjolar, mycket högklackade skor/alt kängor och till det någon slags top som gör det lätt för vem som än önskar att spana in och objektifiera de övre, främre delen av mig, så att säga.
Den andra rollen brukar chockera folk första gången som de ser den på mig, eftersom de anser att den inte reflekterar hur min personlighet är. Att det är konstigt att någon som ändå brukar uttrycka sig så brutalt och allmänt rått som jag kan gå runt och se ut som en liten ängel. Jag vet det, och det är ärligt talat en del i tjusningen med att klä sig på det viset. Jag får chansen att leva ut även mina mjukare sidor, och det tycker jag om.

För dagen så har jag någon slags kombination av de båda rollerna, eftersom jag är hemma och därför klädde på mig de klädesplagg som låg närmast sängen i morse. I morgon ska jag dock bära något lite mer avancerat, för då ska jag träffa pojken och jag hade faktiskt tänkt mig att ge honom en trevlig överraskning. De senaste veckorna när han har sett mig har jag nämligen sett väldigt medioker ut, och därför så tror jag att han verkligen kommer att uppskatta att jag anstränger mig så som jag gjorde precis när vi träffats.
Morgondagens kläder blir: Knälång svart kjol med hög midja och knäppning, svarta strumpbyxor, svarta kängor, ett svart linne (haha...), ännu mer smycken än vad jag brukar ha (har redan konstant på mig 7 armband, 4 ringar samt ett halsband, samtliga i silver) samt om jag hittar den en svart skjorta (annars så får det bli en vanlig svart huvjacka bara, förmodligen med bandtryck typ DTH eller liknande). Jag vet av erfarenhet att det är en outfit som kommer att få mig att se liten och vän ut, något som han verkligen älskar. Visst, pojken älskar mig oavsett hur jag ser ut, men han har något för att föremål ska vara estetiskt tilltalande. Och visst vill jag att han ska finna mig estetiskt och inte enbart känslomässigt tilltalande.

Vad tycker ni om kläder? Viktigt eller ej? Kommentera gärna!

Jag har varit långsam på att uppdatera, jag vet!
Hemskt ledsen för det som vanligt, men livet har knackat på och krävt uppmärksamhet.

Idag så är det dock lugnt. Inga lektioner, så jag har bara jobbat mig igenom lite skolarbete och allmänt tagit det lugnt. Skönt att inte behöva göra så jättemycket faktiskt - har känt mig lite stressad på sistone. Rent socialt sett så älskar jag det, men jag ignorerar mitt skolarbete mer än vad som förmodligen är nyttigt för mig.
I tisdags så gick jag överhuvudtaget inte till skolan. Jag konstaterade att jag förmodligen skulle få totalt psykbryt om jag var tvungen att åka dit, och alltså så åkte jag till pojken istället. Han hade också problem med verkligheten denna dag, och vi behövde prata.
Fasen, det är märkligt egentligen. Hur vissa dagar kan verka förändra ens liv så totalt.
Tisdagen var en sådan dag. Jag är osäker nu, osäker på hur saker och ting kommer att gå, men samtidigt så är jag glad för att vi gick igenom allt det där. Visst, nu är inte ränderna lika tydligt, vi kan inte följa dem utan att tänka, men samtidigt så har en ny dimension givits till vårt förhållande, och med det min värld. Jag är tacksam för det.

Nu har tiden kommit att ta tag i mitt liv igen. Ljuset återvänder, och med det så ska jag även räta min rygg igen. Min älskling ska inte behöva känna rädsla med att inte veta ifall jag ska finnas med honom eller ej. Nej. Nu ska saker och ting jobbas igenom, även om det kommer vara jobbigt som fan.

Jag har tre mål i olika grader av jobbighet.
Jag ska:

1. börja springa tre kilometer minst två gånger i veckan för att försöka hjälpa upp min kondition lite. Känner hur min kropp håller på att börja svika mig numera - att inte orka göra det man vill är faktiskt väldigt irriterande, speciellt som kroppen i övrigt inte är särskilt kass :-p Det här kommer att bli jobbigt för jag är verkligen lat, men det är en ren fysisk kamp. Det här kommer jag att kunna klara ganska lätt om jag bara jobbar på.
2. ersätta allt mitt godisätande med sockerfritt tuggummi. Jo, det här låter jävligt dumt, jag vet det, men med tanke på hur mycket godis jag äter så är det inte en dum idé. Det här kommer att bli svårare än 1) rent fysiskt eftersom så gott som alla kring mig lever på godis och cola, inte minst pojken då. Har dock beslutat att jag är tillåten att dricka läsk fortfarande, trots att det är lika onyttigt, eftersom pojken annars kommer att börja oroa sig för att jag bantar eller något sådant, och i och med att han är en sådan sötnos så fortsätter han att påstå att han älskar min kropp som den är. Det här kommer jag också att klara, även om det kanske gör mig grinig i några dagars tid.
3. helt upphöra med mina självdestruktiva beteenden. Det här är det som kommer bli svårast, men så har jag också lovat min pojke att göra det. Detta var en av de saker som vi talade om i tisdags, och då lovade jag min älskling rent ur hjärtat att om det är vad som krävs, så ska jag sluta med alla de beteenden som främst syftar till att skada mig själv. Det här kommer att bli verkligen jävla skitjobbigt - jag är faktiskt lite rädd för det. Men jag kommer att anstränga mig allt jag kan, för det här är en viktig del i min strävan att förändras, att bli den som jag vill bli istället för att vara den som jag är bara för att jag är för lat för annat. Så fort som det känns jobbigt så tänker jag bara på pojken. Han är värd allt.

Ja, det där var mina mål. Tänkte att jag skulle formulera dem medan jag fortfarande hade de klart i huvudet, så att jag sedan kan följa dem på ett lätt sätt. Visst, jag är medveten om att det inte är särskilt mycket, men det är en början.

Ha det fint så länge!

Vad är tro? Alltså, tro av det slaget att man tror på att vissa saker är ovan vår förmåga som människor att påverka, men ändå kontrolleras av något/någon?
Är det religion? Är det kärlek? Går tro som begrepp över huvud taget att definiera?

Jag kan inte svara på detta, lika lite som någon kan. Men jag har förstås mina teorier, som jag delar med mig av.

Jag tror att tro är något som vi alla äger, oavsett om vi tror på en gud eller ej. Alltså har tro i mitt huvud inte att göra med religion - det kanske dock beror på att jag personligen är relativt strikt agnostiker. Jag respekterar att det finns folk som vill organisera sin tro genom religionen, men jag är inte en av dem.

Att det skulle vara kärlek, det har jag lättare att tro på. Men då tror jag också (blev många tro här, hehe) å andra sidan på att livet själv är kärlek. Ja, det låter corny som fan, men det är sant. För visst, livet i sig är en organism, men vad är det som får oss att vilja leva vidare? Vad är det som får oss att fortsätta kampen för överlevnad?
Kärlek. Så mycket skulle kunna lösas med hjälp av lite mer kärlek. Men tyvärr är kärlek en gåva vi inte skänker utan restriktioner - allt för tidigt så blir ju vi alla medvetna om att det är en känsla med mörker.
Frågan är om vi inte borde försöka våga ändå. För ju mer kärlek runt omkring oss, dessto mindre blir fallet när en kärlek spricker.
Kanske kan jag bara skriva sånt här eftersom jag är en lyckligt lottad person. Visst, mitt liv är långt från perfekt, jag kämpar med mina demoner var dag, men jag är ändå lyckligt lottad. Jag är glad att jag lever, för jag har turen att ha en familj som älskar mig, vänner som älskar mig och en pojke som älskar mig. Och jag har möjligheten att älska alla dessa människor tillbaka. Det, om något, får mig att tro.

Ja ja.
Puss och hej för stunden!

Sådär ja.
Nu ska jag allt rycka upp mig lite grann. Ska ändå träffa min pojke i morgon, då kommer jag att få glömma hur jag mår för en liten stund. Han får mig alltid att må bättre :-)

Nu är jag lite nyfiken dock, efter att ha kollat på statistiken till min blogg. Förvånansvärt nog är det faktiskt rätt så många som har kikat in här. Och varje dag också, även när jag har varit en slöfock och inte orkat uppdatera. Nu undrar jag därför -
Vilka är ni som läser min blogg?
Känn er fria att lämna en kommentar eller något. Jag vet inte, kanske är alla lika incognito som jag här, men det vore ju intressant att se era bloggar i alla fall :p Eller något. Usch, mitt språk känns lite outvecklat idag. Ni får ursäkta.

Men men, någon som känner sig manad att skriva en liten kommentar kanske?
(Haha, kommentarfiske så fett)

Jävlar. Det blev måndag. Igen. Fan.
Jag och pojken kan omöjligtvis vara de enda som avskyr måndagar på detta vis. Vad beror det egentligen på? Är det för att vi är oansvariga barn som dricker för mycket under helgen och därför straffas efteråt med att må så här? Usch ja.

Idag så är jag nästan ovanligt bitter. Har varit en massa tjat om de individuella valen i skolan nu på sista tiden och ungjävlarna tycks inte kunna acceptera att det inte är ett val som kommer att påverka resten av deras liv. Jag bryr mig inte ett skit om vad andra väljer, själv har jag till största del bara flumkurser ändå eftersom jag är allmänt ointresserad av skolan för tillfället. Bryr mig inte.

Helgens händelser börjar komma tillbaka till mig nu - inte minnet av de (så full var jag, för första gången på länge, faktiskt inte) men rent mentalt. Det blev vilt, även om grillandet i snön gick lite åt helvete. Det slutade med att vi gick hem till pojken istället, var där. Fan. En person som jag har mycket litet annat än förakt till övers för lyckades bjuda in sig själv, hade inte pojken varit med hade jag förmodligen tappat kontrollen helt. Den personen har gjort mitt liv så betydligt mer komplicerat än vad det behöver vara tidigare och därmed så är jag inte särskilt förtjust i honom. Bör väl kanske hitta på ett prefix till honom också, med tanke på att han då han rör sig rätt så mycket i samma kretsar som jag förmodligen figurerar ganska ofta i mitt liv, men jag känner inte riktigt energin för det idag. Är för sur, helt enkelt. Hehe, I-landsproblem kanske, men för mig så är det ett sätt att hålla ångesten borta. Jag måste helt enkelt välja mellan att vara bitter och att få panik och allmänt freaka ut, och hur kul är det, på en skala?
Jaja.

Helgen i alla fall.
Närvarande var jag, pojken, L1, A, J samt denna idiot då, som jag inte är förtjust i. Jag och pojken började vår kväll (halv fyra på lördag eftermiddag) med att fylla hans fickplunta med tequila och allmänt klunka i oss större delen av den på vägen in till staden där vi skulle träffa de andra. Behövde det - vi var bägge lite ur fas efter en sak som pojken berättat för mig. Jag var (och är) tacksam för att han berättade för mig, men det fick mig att må skit. Får mig fortfarande att må skit, för att vara ärlig. Men i lördags hade jag sprit, vännerna och pojken att distrahera mig med. Äh.

Vi stack in till staden, köpte lite saker, mötte de andra och drog tillbaka ut till där pojken bor. Stack upp på berget där vi skulle grilla, men då snöade det som fan så efter ett tag fick vi gå hem till pojken istället. Jag, då lite smålullig kanske, ställde mig och började steka kycklingkorv då pojken påpekade att han var hungrig, och det slutade med att vi satt och käkade korv som fan. Gôtt till och med, jag brukar inte gilla korv men detta var helt okej.

Sedan kom någon på att det skulle shottävlas. Efter det så gick det bara utåt. Jag kan lista lite saker som hände under kvällen.

1. A spiller ut vodka över bordet när hon, lite ostadig på handen, ska hälla mer i J's glas. Vi alla skriker förstås åt henne, så A bestämmer sig för att ta reda på spriten och sätter sig och börjar slicka köksbordet. Efter en liten stund (dvs några sekunder) så följer L1 hennes exempel. Spritkiveriet slutar med att de börjar strula till allmän förtjusning för oss andra.
2. Jag lyckas övertala pojken till att följa med mig in på hans rum för att vi skulle gosa lite. Han nekartill att ta mig så tidigt på kvällen, i och med att de andra ärdär och att han vill vara en god värd. Dock går han med på att jag får suga av honom, vilket jag också börjar göra. Då smäller dörren upp och in faller A, som enligt egen utsago 'föll på dörrhandtaget'. Vi bryr oss inte, jag reser mig bara och går och stänger dörren igen (samt låser) och är sedan så duktig så jag får pojken att överge sina tidigare principer och knulla mig.
3. Vi kommer ut efter ett tag, då sitter A och sover i J's knä, mycket gulligt. Om man bortser från att L1 samtidigt håller på att suga på J's bröstvårtor och att han till tack rycker henne i håret och säger åt henne att hon aldrig kommer att lyckas få komma längre än till strul med en tjej om hon inte fortsätter öva så fort som hon för ett ögonblick slutar.
4. Jag, pojken och L1 står ute på balkongen och för djupa samtal om L1's bögkompis som är den enda som bröstknullat henne och som hon nu lyckats förälska sig i. Slutar med att L1 kommer med det fina uttalandet: "Mista, om jag hade varit kille eller lesbisk, jag hade tagit dig först av alla. Du har de finaste brösten jag någonsin har sett." (tackar tackar, säger jag bara! speciellt som hon höll fast vid detta uttalande senare, vid nyktert tillstånd)
5. Idioten har försvunnit, klockan är sent. A och J ligger i sängen och kramas, som det alltid slutar med att de gör när vi dricker tillsammans. L1 sitter och tittar lugnt på mig och pojken som ligger halvklädda på golvet och strular mycket vilt.
   "Ni kan ha sex om ni vill" säger hon stillsamt. "Jag bryr mig inte om det."
   "Men L1" säger jag, "Det vore väl inte så jättesnällt? Då blir du ju alldeles utanför..."
   "Nädå" säger hon. "Det går bra, seriöst."
   "Du kan få vara med om du vill" erbjuder jag (är lite småkåt på L1, hon vet det men vi har aldrig gjort mer än att kyssas och jag vill inte göra mer såvida inte antingen pojken är med eller om det skulle ta slut mellan mig och pojken och jag var råpackad).
   "Neeej" svarar hon glatt. "Jag tittar hellre på, det gör mig kåt som fan så ta och sug av honom nu!"
   (Jag följer givetvis hennes order. Första orden som A skriker till mig nästa morgon när hon ringer är "DET ÄR INTE OKEJ, ARTEMIS (Här säger hon mitt riktiga namn, som för att bevisa allvaret i det som hon sagt)! DET ÄR INTE OKEJ!" 

Ja, gud vilken helg... Fan alltså. Förhoppningsvis ska jag ut nästa igen, klarar inte av tomheten som blir när jag är hemma.

Snart kommer ett filosofiskt inlägg igen. Var bara tvungen att skriva av mig lite.
Måndagsdepression.

L1 skickade mig ett litet formulär som skulle säga henne lite om min karaktär rent allmänt, hon påstod att resultatet av det var till och med mer skrämmande än vad hon hade trott att det skulle vara xD Jag är god nog och delar med mig av det fina formuläret till er då, med mina svar (dock censurerade så att ställena där jag från början skrev personers namn är ersatta med deras prefix). Ja, det här är löjligt, men jag är uttråkad. Så, här har ni vad er typiska 17-åring tycker!
(L1 påstod förstås att jag var störd. Men hon är lite speciell också.)

Är du religiös? Nej. Inte det minsta.
Vad anser du om barn? Jag tycker inte om barn i allmänhet.
Vad anser du om homosexualitet? Det är upp till var och en, jag lägger mig väl fan inte i om någon vill slicka fitta eller ej, det är inte mitt problem?
Vad anser du om civil olydnad? Möjlig aktionsväg. Dock enbart då inget bättre alternativ finns.

Har du (sätt kryss i rutan)
        kysst någon [x]
        hånglat med någon [x]
        hånglat med någon av samma kön [x]
        haft oralsex [x]
        haft analsex [ ]
        haft vaginalt sex [x]
        druckit alkohol [x]
        brukat droger [x]

Känner du ånger om du har uppfört dig på ett sätt som du vet är 'fel'? Beror på omständigheterna.
Skulle du, för rätt pris, kunna mörda? Beror på omständigheterna.
Hur definierar du moral? Det är upp till var och en hur man vill definiera moral. Min definition är relativt lössläppt.
Älskar du någon? Ja då.
Skulle du kunna sälja dig själv? För rätt pris? Seriöst, (L1), det där är bara en dum fråga.
Skulle du kunna sälja någon annan? Nej du, det verkar väl lite elakt va?
Vet din partner allt om dig? Vettefan. Skulle inte tro det. Du vet ju att jag inte vet allt om mig själv, vore väl lite konstigt om (pojken) visste det?
Skulle du kunna ge oralsex åt någon av dina vänner mot betalning? Klart som fan! För rätt pris i alla fall. Jag har fått höra att jag är bra på det också (L1), om du nu skulle vara intresserad...
Sist men inte minst; bettänk följande scenario noga. Din bästa vän ringer dig mitt i natten och berättar att han har mördat en kvinna och att han inte vet vad han ska göra nu. Han ber om din hjälp. Vad gör du? Jag åker dit och hjälper honom att begrava kroppen.

Måste verkligen skaffa ett nytt jobb
Just nu så lever jag mest av allt på min ömma moders nåder. Hon undrar hur fan jag har lyckats göra slut på alla mina pengar på halva månaden, jag som brukade vara så bra på att spara när jag var yngre?
Ja, jo. Lite svårt att förklara varför.

Men nu har jag varit duktig och skickat in ansökningar till både Mcdonalds och Burger King. Det var de enda ställen som jag kom på som möjligtvis kunde ha något till en flicka som jag. Känner mig jävligt löjlig med allt det där rövslickeriet dock - finns det någon som skriver helt och hållet ärliga ansökningsbrev?
Behöver ju inte direkt nämna att jag bland vännerna mina går under smeknamnet 'Bitchen' eller att jag dagligen brukar få höra att jag skrämmer människor genom min negativa attityd. Tror inte att en arbetsgivare skulle uppskatta det. Så det blev att skriva att man 'vill prestera på topp' och liknande bullshit.

Någon av er som har något tips på något mer som jag skulle kunna söka? Är då intresserad av ett sommarjobb och/eller ett extrajobb kvällstid/helger, då mina dagar för tillfället ägnas åt gymnasiets ljuva studier. Har ansökt till Mcdonalds och Burger King som sagt, men om det är någon stor kedja som jag har glömt, tips? Jag bor i Göteborg.

Nåja, ska tillbaka ut i djungeln och leta efter fler platsannonser. Gah. Och så säger de att det inte finns anledning att vara bitter. Ha det fint.

Planen är att möta upp med några vänner, nämligen A, L1, L2, J, eventuellt T och sist men inte minst pojken min, i stadens vimmel och sedan åka ut till obygden där pojken bor. Upp på ett berg, tända engångsgrillarna (som då ska ha införskaffats - jag tror att det kommer att sluta med att A får köpa dem, hon är den enda som har pengar så här dags i månaden) och sedan grilla vad fan det nu blir som A lyckas befria från sina föräldrars affär. Skit i att det är snö och minst fem grader kallt - varma kläder gör mer än vad man kanske kan tro (åtminstone hoppas jag så.)
(Om inte annat så värmer ju spriten, får minnas det)

Ska sova hos pojken sedan, ska bli så gôtt att det inte är sant. Vännerna mina brukar påstå att jag är nymfoman, men sanningen är bara den att jag råkar uppskatta inte bara min pojkes mentala kvalitéer utan även hans... ja, mer fysiska skickligheter. Kort sagt, i helgen ska jag få kuk igen och det ska bli gôtt som fan!
(Hehe, så grovt det låter. Nu borde jag förmodligen rodna som den skolflicka jag är och allmänt skämmas över mitt beteende. Fan också att det beteendet inte känns riktigt naturligt för mig. Nåja, vad kan man göra.)

Var på hälsosamtal hos skolsköterskan idag också, blev nästan lite komiskt där ett tag.
"Så du röker inte, snusar inte och har aldrig prövat droger?" - "Nej, skulle aldrig drömma om det"
"Men dricker gör du väl? Några gånger om året?" - "Tihi... (kvinnligt fnitter, var det där) Jo, det gör jag väl någon gång då och då..."
"Vad dricker du helst då? Starksprit?" - "Neeej... alltså, jag är sjukt lättpåverkad, jag dricker typ bara cider och blir jättefnissig på det!"
Och allt detta under allmänt uppspärrande av ögonen till bambiliga och blygt leende. Vad gör man egentligen inte för att få en fläckfri journal?

Min journal hos um ser förmodligen värre ut, trots att jag har modifierat den lite också. Kunde inte nämna vissa rent medicinska aspekter eftersom hon då skulle sätta dem i koppling med mitt psyke och säga 'nej lilla flicka, jag kan inte ge dig ditt recept, hemskt ledsen'. Nåja, får hoppas att jag inte dör av det i alla fall, inte inom tre månader i alla fall. Om sedan mitt blodtryck skulle höjas dramatiskt så kan jag råka nämna de medicinska aspekterna då.
Och nej, jag bryr mig inte överdrivet om min hälsa. Alltså bryr jag mig inte heller om ifall mina journaler är lite mixade med - något kul måste man allt få ha!

Blir eventuellt ett till inlägg senare ikväll. Jag har tråkigt, och A svarar inte i sin mobil.

Jag känner mig lite, lite mobbad just nu faktiskt. Det här blir det tredje inlägget utan någon som helst mening på mindre än två timmar - jag kan lova er, SÅ lite liv har jag inte i vanliga fall, faktiskt!

Är hemma idag eftersom jag kände mig allmänt trött på skolan och livet i allmänhet så att jag bad mor min att sjukanmäla mig. I morgon så är det min studiefria dag, men jag måste ändå gå till skolan eftersom vi ska ha information om lite grejer, usch ja. Har en tid på ungdomsmottagningen vid två och har lovat en av mina vänner, A, att vi ska arbeta med ett projekt i samhällskunskapen. Hoppas att det där idiotiska projektet blir klart då, med tanke på att det ska in på fredag. Annat än ett MVG i betyg vore katastrof.

Nog om det. Är nog lite allmänt bitter för tillfället. Ibland så är jag det - jag har en tyvärr en historia som inbegriper både självskadebeteende och depression. Min pojke är likadan, även om hans destruktiva beteende snarare har tagit sig uttryck i vilt supande än... mer handbegripligt självskadebeteende, så att säga.
Numera så mår vi bägge två drägligt. I alla fall för det mesta. Depressionen kommer aldrig att överge honom (men medicinen håller den på en nivå som är kontrollerbar) och mig... tja, jag hoppas fortfarande att jag någon dag ska kunna leva ett liv utan ångest och smärta på det viset. Kanske är det en fåfäng dröm, men när jag är med min pojke, när jag har hans armar kring mig och han talar om för mig att "Du är inte okej, jag är inte okej, och det är okej", när jag befinner mig där, då känner jag ändå hopp.
Pojken får mig att må bra, att må riktigt, riktigt bra. Jag känner mig trygg med honom på ett sätt som jag inte gör med många andra.

Jag älskar honom.

Okej, nog med allmänt djupsinniga utläggningar nu :-) Något mer positivt:
Vad ska du göra i helgen?